Regler och regler men ändå råd, Damberg
Men det är mer som är säreget i detta. Tyvärr ganska mycket. Till exempel: varför kallar man till presskonferens för en sådan sak? Det går redan inflation i presskonferenser apropå covid-19. Men nu stod alltså inrikesministern, digitaliseringsministern, en enhetschef på Folkhälsomyndigheten och en kommunikationsdirektör på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och såg allvarliga ut och förklarade att man tänkte skicka ut ett sms nu på måndag.
Ett sms är för all del säkert bra, bättre än inget. Men det är också därför andra länder redan har gjort precis det där. Långt tidigare än Sverige. Behövdes det bottenplacering i EU:S coronastatistik och brännande kritik från Världshälsoorganisationen innan man kom på att man också skulle kunna skicka ett sms? Tydligen.
”Regeringen ger sken av att agera under en konstitutionell verklighet som inte finns.”
Men det handlar inte bara om när man gör något utan också vad. Det var en händelse som såg ut som en tanke, att samma dag som det imponerande sms:et annonserades bidrog även juristen Johan Hirschfeldt och statsvetaren Olof Petersson med en inlaga på DN Debatt i vilken de ifrågasatte svensk krisberedskap. De har efter en bred genomgång funnit att alla olika instrument statsmakten har till sitt förfogande i en fredstida kris är intrasslade i varandra på ett sätt som hindrar effektiviteten. Statsmaktens förmåga, ytterst regeringens förmåga, är inte vad den borde vara.
Och det har vi ju också sett såsom ett underliggande problem under hela coronabekämpningen. Regeringen har inte haft samma redskap till sitt förfogande som andra men ändå låtsats som om den haft det. En av de dystrare hypoteserna är att hela den omtalade svenska strategin är en tvungen konsekvens av detta faktum.
Det är i det ljuset man skall se inrikesminister Mikael Dambergs påstående att de ”råd” som kommer att skickas ut i det där sms:et minsann inte är råd utan regler som skall följas och därmed basta.
Det är inte sant. Regeringen kan kalla det regler hur mycket den vill men så länge det inte finns sanktioner mot dem som bryter mot reglerna är det just råd och inget annat.
Det är inte första gången ett sådant felaktigt språkbruk används. Regeringen ger sken av att agera under en konstitutionell verklighet som inte finns.
Man ger också sig själv en nödutgång när det är dags att utkräva ansvar. Ju högre begreppsligt tonläge man använder, med desto större kraft kan man vända på ansvarsbördan och rikta den mot svenska folket istället som alltså inte skulle tagit sitt ansvar eftersom de bröt mot de uttryckliga påbuden.
Men det är just den här regeringen som bär ansvaret. Ingen annan. Och när det ansvaret är utkrävt bör grundlagen ses över i den del som berör krisberedskap.
