Relevant kritik framför enighet
Ingen avfärdar i dag Konstitutionsutskottet (KU), riksdagens granskande organ, som någon politisk lekstuga.
Under åren med nuvarande talmannen, Andreas Norlén (M ) som ordförande och den socialdemokratiska statsvetarnestorn Björn von Sydow som vice ordförande formades betänkanden i bred enighet och utifrån konstitutionellt kunnande.. Konstitutionsutskottet blev vad det ska vara.
Därför väger också mild kritik från utskottet väldigt tungt i dag. Orden kan inte förminskas eller relativiseras. KU har bidragit till att stärka respekten för riksdagen. Det ställer ökade krav på regeringsarbetet och det stärker demokratin.
”Ingen avfärdar i dag Konstitutionsutskottet (KU), riksdagens granskande organ, som någon politisk lekstuga.”
Ordföranden Karin Enström (M) tog först i sin redovisning upp den kritik som utskottet riktade mot regeringens handläggning i fallet med den irakiske försvarsministern som också var svensk medborgare. Det var inget oviktigt ämne.
Men de riktigt principiella frågorna som KU understryker i årets granskning har på olika sätt olika kopplingar till Miljöpartiet eller dess regeringsarbete.
Det gäller i första hand regeringens handläggning av tillståndsgivningen till Preemraff i Lysekil där både regeringen som kollektiv får kritik, liksom klimatminister Isabella Lövin.
Att regeringen tog över prövningen i ett sent skede reser frågetecken, ”även om det inte är formellt fel”. Ordens valör vittnar om att kritiken är hård. KU framhåller ”principen om domstolarnas självständighet enligt regeringsformen”. Det vill säga, dess anda har inte tillräckligt beaktats.
Man slår fast att handläggningen ”kan ge upphov till tvivel om att prövningen är saklig och opartisk”. Det vill säga ledamöterna tror inte det. Angående miljödepartementets mailväxling med Preem där företaget uppmanades att heja på regeringens arbete understryker KU ”vikten av en omdömesgill kommunikation i alla sammanhang.” Det vill säga, kommunikationen var inte omdömesgill.
Regeringen får också kritik i ett annat känsligt tillståndsärende, nämligen gruvprojektet i Kallak i Jokkmokks kommun. Där skedde ingen handläggning på tre år. Där har Miljöpartiet varit hårt som stål för att söka stoppa brytning. ”Förseningen är inte acceptabel,” skriver utskottet.
Anmärkningsvärt är också att regeringen får kritik för att den missade att det tidigare MP-språkröret, Maria Wetterstrand, hade egna ekonomiska intressen i en fråga som hon utredde.
Den principiella kritiken gäller frågor där MP har haft stort politiskt inflytande. I efterhand har det faktum att Preemraff dragit tillbaka sin ansökan om utbyggnaden av raffinaderiet i Lysekil setts som en MP-seger. Efter denna eniga kritik lär dock få hänvisa till regeringens handläggning som något exempel på statskonst.
I dessa fall kunde kritiken formulerats hårdare. För oppositionspartierna är valet mellan att välja mjukare formuleringar som regeringspartiernas ledamöter kan acceptera eller tuffare som leder till att enigheten spricker, en balansgång.
En av Sveriges mest kända jurister, Fredrik Sterzel, skriver i Ord och rätt - vänbok till Hans Gunnar Axberger, att den nya ordningen i KU , hur ”bra och välkommen den än är inte bör drivas för långt”. Han varnar för politiska kompromisskrivningar och att det är ”bra att någon gång visa upp olika meningar”.
Med den bas som Andreas Norlén och Björn von Sydow lagt för riksdagens granskning av regeringen borde faktiskt utskottet klara det utan att kontrollmakten återpolitiseras till den grad att KU åter hamnar i periferin.
MARTIN TUNSTRÖM