Replik: Vagt om Växjös skolor
I en mycket komplex, rentav svårbegriplig, ledare (SmP 230126) reflekterar Jacob Sidenvall över stadens särdrag som ett utbildningscentrum. Det gör han redan Växjös nationella skolkonferens 25-26 januari. Men istället för att knyta an till de visioner som huvudtalaren, vår skolminister Lotta Edholm, tydligen levererat gräver han i historien. Där lyfter han fram vår 1800-talslandshövding, senare rikspolitikern, Gunnar Wennerberg. Hans syn på skolan bestod i över hundra år.
Det är underligt att Sidenvall inte gräver grundligare i sina funderingar. En grävning i historiens djup hade påmint honom om att Sveriges mesta vetenskapsman – Carl von Linné – flitigt skolkade när han gick i skola i Växjö. Den var inte bra nog. En bredare grävning hade fått Sidenvall att reflektera över kvaliteten på Växjös lärarutbildning. Först under samma decennium som den nationella skolkonferensen började ges, alltså l980-talet, integrerades lärarseminariet med Högskolan i Växjö. Det visade sig då att lärarutbildarna hade en bräcklig vetenskaplig kompetens. Som dåvarande ordförande i högskolans forskarnämnd medverkade jag till att den bristen åtgärdades. Sidenvalls bild av Växjö som en kvalificerad skolstad behöver uppenbarligen korrigeras.
Sidenvall hävdar vidare att ’skolan behöver en ökad integritet för att kunna bygga upp en kunskapskultur’. Men vad menar han med det? Har han enskilda skolor eller hela ungdomsskolan i åtanke? Och vad betyder ’integritet’ i detta sammanhang? Frihet från såväl kommunal som statlig styrning? Borde friskolorna bli ännu friare? Och vad står ’kunskapskultur’ för? Googlar man på det kulturbegreppet visar det sig att det handlar om vad som betraktas som kunskap och hur lärare lär ut och elever lär in detta vetande. Dessutom tar Sidenvall upp uttrycket ’klassrumskultur’ som tydligen handlar om samspelet mellan lärare och elever. Dessa begrepp är tämligen vaga.
Sidenvall nämner inte med ett ord Linnéuniversitetet. Visserligen är lärosätet inte längre Högskolan i Växjö men det är en utbildningsanstalt med verksamhet i bland annat Växjö. Och har alltså varit med om att ekipera många blivande lärare i Växjös ungdomsskola med kvalificerade kunskaper. Med tanke på att Sidenvall tycks ha Gunnar Wennerberg som förebild får man intrycket att han vill avlöva unga lärosäten, dit Linnéuniversitet hör, deras universitetsstatus. Sådana tankar odlas oroande nog också av en växande skara av företrädare för de äldre universiteten liksom i vissa politiska kretsar.
Sidenvall avslutar sin ledare med att hävda att Växjös position som skolstad har eroderat. Så kan det låta om man inte inser att Linnéuniversitetet idag utgör fundamentet för all skolning och bildning i Växjö. Både Växjös skolor och Linnéuniversitetet skulle vinna mycket på en intensivare dialog.
Bengt Johannisson, professor vid Linnéuniversitet.
Svar: Det är inte roligt att få underkänt, ännu mindre av en professor. Här är min komplettering: Texten rörde grundskolan, Wennerbergs och nuvarande skolministers område, inte högskolor, därför så lite om Linné. Bristande integritet sammanfattar enligt mig flera brister i dagens skola: Möjligheten att värna undervisningen från störningar, att begränsa utarmande nyetableringar, att sätta ihop lärarkollegier på ett medvetet sätt. Wennerbergs korståg mot latinet är förstås inget för en bakåtsträvare som mig utan nämndes som något för skolministern att möjligen identifiera sig med om hon skulle ta sig an de mindre liberala reformer som krävs för att lösa de problem jag försökte beskriva.
Jacob Sidenvall
