Robin Hood kan stoppa tillväxten

ETT AV DE ÄMNEN som politiker emellan varit mest på tapeten de senaste åren är det kommunala utjämningssystemet. Den här Robin Hood-tanken - att rika kommuner skall dela med sig till de fattiga - har i princip accepterats av alla partier, men när de olika specialistförslagen hamnar på bordet har man kastat sig över dem och rivit dem i småbitar.

Vad det handlar om är att försöka skipa någon slags rättvisa. Välskötta kommuner skall inte drabbas just för att de är välskötta och har en god ekonomi, för att de har lyckats hålla nere sin skatt och sparat. Det får inte vara så att kommuner som i misshugg satsat på olika projekt och åsamkat sig dålig ekonomi skall få hjälp av andra kommuner.

DET HÄR ÄR EN SVÅR MATERIA att försöka få grepp om, men häromdagen presenterade Svenskt Näringsliv en tankeväckande rapport om hur det kommunala utjämningssystemet faktiskt kan slå ut jobb i växande kommuner.

En springande punkt, menar utredarna, är att dagens system för utjämning mellan kommunerna inte tar hänsyn till att kommunanställdas löner skiftar över landet. Om tillväxten ökar snabbare i en kommun än i de andra påverkas lönerna i kommun och landsting vilket får till följd att de antingen tvingas dra ner på antalet tjänster eller höja skatten.

Det bör ju rimligen vara så att ett utjämningssystem bör leda till att medborgarna, var de än finns, skall ha samma möjligheter att få del av vård, skola, omsorg eller vad det kan vara. Men utjämningssystemet hämmar tillväxten.

VI HAR SETT SÅDANA invändningar mot systemet från tillväxtkommuner som Stockholm och några av dess kranskommuner, Täby och Danderyd för att ta några exempel. Men vad utredningen från Svenskt Näringsliv kommer fram till är att systemet också drabbar andra tillväxtkommuner i landet. Analysen som gjorts visar att om Örebro län genom ökad tillväxt fick samma lokal- och lönekostnader som Uppsala län skulle kostnadshöjningen bli motsvarande 11 procent av de samlade utgifterna. Örebro skulle behöva avskeda 13 procent av de kommun- eller landstingsanställda, exempelvis 2 800 lärare och 1 400 distriktssköterskor.

KONTENTAN AV DETTA är att man får akta sig för att använda sig av ett kommunalt utjämningssystem som bestraffar tillväxt. Systemet får heller inte blunda för att kostnadsläget skiljer sig mellan olika regioner. Det är faktiskt så att hushållen i många glesbygder i Norrland har mer pengar över än i Stockholm och Göteborg. Eller kanske Växjö.

Claes-Göran Hegnell