Rödgrön balansakt

Sverigedemokraterna fick inte chansen att vara tungan på vågen när riksdagen fattade beslut om talman. En ledamot från det rödgröna blocket valde att rösta för alliansens kandidat Per Westerberg (M).

Frågan uppstår om det handlar om ett enskilt initiativ inom de rödgröna, eller om det är en del i en mer långtgående strategi. Signalen var i vart fall tydlig. Bakom varje försök till påverkan av Sverigedemokraterna finns det ledamöter som kan stå beredda att antingen byta block, gå på toaletten eller åka på semester som Thomas Bodström (S).

Alliansens ledamöter ställde i sin tur upp för miljöpartisten Ulf Holm som vice talman och stängde därmed dörren för SD:s kandidat Mikael Jansson.

Valet av Kent Härstedt som en rödgrön talmanskandidat är intressant. Han lanserades i samma stund som Björn von Sydow drog sig tillbaka med motiveringen att han inte accepterade att bli vald med stöd av Sverigedemokraterna. Något märkligt, kan man tycka, eftersom von Sydows ställningstagande faktiskt utgick från vad S-ledaren Mona Sahlin tidigare deklarerat. Före valet ansågs ett passivt stöd av Sverigedemokraterna vara oacceptabelt. Gång på gång krävde också Sahlin besked av alliansen i frågan.

Å andra sidan var utgången inte helt oväntad. Med den bistånds- och flyktingpolitiske profilen Härstedt var risken minimal att de rödgröna skulle backas upp av Sverigedemokraterna. På en och samma gång kunde de lyfta fram en egen kandidat och markera ett politiskt avstånd mot det "tredje blocket" i kammaren. Sverigeblocket, som SD-riksdagsledamoten Björn Söder i högmodigt ordalag har uttryckt det.

Samtidigt är valet av talman tämligen okontroversiellt. Utrymmet för talmannen att agera politiskt är marginellt. Talmannen står ju utanför det politiska riksdagsarbetet och kan inte delta i voteringar eller yttra sig i sakfrågor.

Det är i andra frågor problematiken uppstår. Att driva en oppositionspolitik utan stöd, även passivt sådant, av Sverigedemokraterna blir svårt för de rödgröna. När beslut om sjukförsäkringen ska fattas, när frågor som rör Afghanistaninsatsen kommer upp, kan det i sak bli svårt att markera distans till Sverigedemokraterna.

Å andra sidan är det orimligt att överge sin politik bara för att motståndaren tycker om den. Alliansregeringen ska lika lite lastas för att Sverigedemokraterna trycker på ja-knappen när den lägger fram propositioner som de rödgröna när de lägger sina motioner. Sahlin-doktrinen fungerar möjligen på torgmöten, men knappast i den lagstiftande församlingen.