Så välkommen, Oikos!

Flera konservativa initiativ i Sverige genom åren har varit vidhäftade med den konservativa idén att det helst inte skall hända något. Därför har det följaktligen heller inte hänt så mycket med dem. Det kanske är lite elakt att betrakta den nystartade tankesmedjan Oikos ur det perspektivet men det är också svårt att låta bli.

Ledare • Publicerad 1 oktober 2020 • Uppdaterad 10 oktober 2020

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Det var redan i våras som sverigedemokraten Mattias Karlsson annonserade starten av en ny konservativ tankesmedja i Sverige. Det vore mycket sagt att svensk offentlighet gladdes åt detta tillskott i idédebatten. Det fanns ingen verksamhet att nagelfara så i brist på annat anklagades Oikos för att vara fjärrstyrt från Sverigedemokraternas partikansli.

Vilket var lite larvigt. Att tankesmedjor har partikoppling är varken något nytt eller dramatisk i svensk miljö. I fallet Oikos är dessutom Karlsson den ende i styrelsen med noterbart partipolitiskt engagemang och det råder inget tvivel om att han har ett genuint idépolitiskt intresse.

Annons

Snarare kan man i så fall hänga upp sig på senfärdigheten. Till dags dato har en hemsida till slut kommit till stånd och artiklar börjat publiceras. Man ber läsare om finansiellt stöd, vilket signalerar att det är en öppen fråga när till exempel något sådant som en lokal kan komma i fråga. Men kommande fysiskt event annonseras. Hjulen har ändå börjat rulla.

Åtminstone att döma av många proklamationer, nyanser och perspektivsättningar som gjorts är det en ganska situationell konservatism som bär upp Oikos. En som i en multikulturalistisk och globalistisk tid vill gravitera runt det svenska och det nationella. Det är inte nödvändigtvis något fel i det. Men det är i så fall heller inte en bred och förutsättningslös konservatism.

Det finns trots allt andra trådar, sådana som näringslivets Timbro en gång i tiden försiktigt drog i som kunde handla om de moraliska förutsättningarna för lågskattesamhället, det civila samhällets plats på marknaden, eller till och med kapitalismens självundergrävande tendenser. Kristdemokratiska Civitas närmade sig obekväma frågor om skilsmässor och modernt självförverkligande. Inget av det har nödvändigtvis med svensk identitet att göra men är lika angeläget för svenskt vidkommande som något annat.

Det kanske är en orättvis anmärkning. Men Oikos officiella uttryck är hittills för magra för att för att ge belägg för något uppenbart annat än klassisk sverigedemokratisk förkärlek.

Vi får se. En sak är i alla händelser säker: Sverige har väntat alldeles för länge på en konservativ tankesmedja. En sådan har behövts i decennier. Nu när Oikos har anmält sig först på gårdsplanen, farstun, tamburen och till slut börjar närma sig vardagsrummet är det faktiskt dags att säga välkommen. Vi ser fram emot en frisk röst i debatten.