Samvetsfriheten leder fel
Rydaholmsbördiga riksdagsledamoten Carina Hägg (S) har mot sin vilja startat en intressant debatt om samvetsfrihet i Sverige. Det var ju Hägg som till Europarådets parlamentariska kommitté la en motion med syftet att inskränka samvetsfriheten för till exempel personal i sjukvården som utför aborter, men konsekvensen av att frågan om aborter fördes upp på Europanivå blev att rådet i en skrivning istället stärkte samvetsfriheten. Nu är frågan på vilket sätt rådets beslut påverkar svensk rätt, där vårdpersonal inte har någon rätt att på grund av till exempel personliga religiösa uppfattningar avstå från medverkan vid aborter.
Läkarförbundet reagerade omgående över beslutet och motsatte sig att vårdpersonal skulle få större möjligheter att handla efter egen övertygelse. I en demokrati kan man tillägga är heller ingen tvingad att arbeta inom vården eller på en mödravårdscentral. Men argumentet för samvetsfrihet kan också användas för att smygvägen ändra regelverk i komplexa etiska frågor. Läkarförbundet tillhör dem som hårt kritiserat ett eventuellt anförande av aktiv dödshjälp i vården. Ett argument som används av dödshjälpsförespråkarna är att ingen doktor mot sin vilja skulle komma att tvingas att utföra det medicinskt icke motiverade ingripandet. Samvetsfriheten används som ett verktyg för att flytta positionerna i debatten om liv och död. Rätten att kunna vägra vigslar finns också i de samfund som nu har vigselrätt. Ingen präst kan till exempel tvingas att viga enkönade par- även om pastoratet har ett ansvar att uppfylla önskan från paret. På denna punkt ser vi redan att samvetsfriheten inskränkts. Det som sades vara en grundförutsättning för "friheten" uppfattas som oviktigt. Prästkandidater får frågor om sin inställning. Mot kyrkoordningens intentioner delas kyrkans personal in i olika lag. Så skulle det också en dödshjälpssituation bli för läkarna. Vem är anställningsbar på ett sjukhus i en framtid där aktiv dödshjälp tillåts? Den som vill motverka aktiv dödshjälp bör vara restriktiv till samvetsklausuler.
Motståndare, högljudda sådana, till människor som av religiösa skäl vill åberopa samvetsfrihet anser påfallande ofta till exempel att läkare ska kunna vägra ingrepp som efterlyses av religiösa skäl. Samvetsfrihet har således anhängare i olika läger. Så visst är frågan komplex - och som statsvetarprofessorn Ulf Bjereld konstaterar är den som använder de mest tvärsäkra argumenten i frågan svåra att ta på allvar.
En av landets nya intressanta statsvetare, Andreas Johannsson Heinö, också från Göteborgs universitet menar att samvetsfriheten i första hand inte ska motiveras som en särskild lösning för minoriteter utan för att alla majoritetsbeslut inte alltid är rättfärdiga. Att man handlat efter "lagen" och gjort sin plikt räcker inte. Men utdraget till alla de exempel som kan åberopas för samvetsfrihet - aborter, vapenfritjänst, avstående från att medverka vid avvisningar, blir den rätten lätt vidsträckt och kolliderar med demokratiskt fattade gemensamma beslut.
