Sätt byggande på agendan
I Tidöavtalet lyser bostadspolitiken med sin frånvaro. Även om partierna har kunnat åstadkomma en reformagenda som sträcker sig över flera känsliga områden var sådant som byggprocesser och hyressättning för svåra frågor att lyfta fram.
Under perioden med låga räntor höll ändå nybyggnationen en någorlunda tolererbar takt. Partierna har inte känt det nödgat att ingripa trots välkända problem. Behovet av att korta bostadsköer och stoppa bostadspriser från att skena iväg från förstagångsköpare har under tiden vuxit sig starkare.
Med höjda räntor har byggandet stannat av. Boverket larmar nu om att det enligt deras prognos nästa år blir ett underskott på drygt tjugo tusen nybyggda bostäder, året därpå med underskott med drygt trettio tusen. Byggtakten är då hälften av vad som behövs för att möta efterfrågan.
Det gamla rödgröna svaret, att kasta statens pengar på problemet, är inte en hållbar lösning. Likväl är bostadsminister Andreas Carlssons besked om att höja avdraget för privatuthyrning ens ett gångbart svar på bostadsbristens problem. Carlsson säger också att regeringen tittar på strukturella hinder för byggande, vilket är det som faktiskt kommer kunna påverka hur mycket som byggs i Sverige.
Planeringsprocesser behöver förenklas och ledtiderna kortas. Detta är dock lättare sagt än gjort. Bostadspolitiken är vid det här laget minerad mark.
Att få igenom marknadsenlig hyra på nybyggen, som Löfven föll på, är inte heller enkelt. Vänsterpartiet är nu förpassat till den politiska periferin. Men istället är det nu Sverigedemokraterna som sätter emot.
”Bostadsmarknadens brister får följdeffekter för hela samhället. Inte enbart för bostadssökande.”
Om något ska hända behöver de fyra partierna som utgör regeringsunderlaget börja förhandla om reformer för att få fart på bostadsbyggandet. Målet torde vara uppenbart. Vad som saknas är politiska förslag som kan få tillräckligt stort stöd i riksdagen. Men det är vad förhandlingar är till för.
Bostadsmarknadens brister får följdeffekter för hela samhället. Inte enbart för bostadssökande. Industrisatsningar blir inte av utan bostäder till arbetare och städer bromsas i sin tillväxt. På landsbygden drar husbyggande ut på tiden och kostnaderna drar iväg som följd av långa handläggningstider och regelverk.
Ekonomin bromsas in och människors frihet begränsas. Bostadskostnader tar idag en orimlig stor del av människors inkomster. Det är pengar som kan läggas bättre på annat än att betala för en bostad som ändå inte möter ens bostadsbehov.
En bidragande faktor till varför det är allt mer bråttom att ta tag i detta är den höga inflationen. Att med bidrag till byggsektorn eller privatpersoner hantera bristen på kapital skulle elda på prisökningarna. Däremot finns det möjligheter att reformera processerna för spara tid och pengar för alla inblandade.
Andra dörrar har stängts. Bidragspolitikens kostnader och höga räntor bakbinder beslutsfattare. Då behöver nya lösningar utredas. De parter som stretar emot behöver inse att bostadspolitiken inte fortsätta i samma spår.
