Sätt stopp för svensk korruption
Det är inte typiskt Centern. Och det är inte direkt typiskt något annat parti heller. Men det är ett intressant tecken i tiden. Korruption hade inte nog inte setts som en valrörelsefråga för tio år sedan.
I sammanhanget vill Centern därpå förbjuda anonyma donationer till politiska partier. Det med anledning av Kalla Faktas avslöjande om hur partier gärna försöker kringgå gällande lagstiftning om de blir frestade. Som Europas kanske rikaste parti har Centern råd att ha hög moral i frågan (Vänsterpartiet och Miljöpartiet gick dock ur prövningen med bevislig heder i behåll) men frågan är hur som ifall det är görligt.
Att kunna ge pengar anonymt är en viktig del av demokratins villkor. En slags förlängning av rösthemligheten. Skulle det redovisas öppet är det alldeles för lätt att se framför sig hur privatpersoner inte bara skulle berövas sin rösthemlighet utan även hängas ut socialt ifall de befinner sig i politiskt intoleranta miljöer. I Sverige fungerar stigmatisering som en mycket potent social kraft.
Och korruption finns också, i allt högre utsträckning. Men vi är så ovana vid tanken att vi inte ser det. Eller vill se det.
”Men vi är så ovana vid tanken att vi inte ser det”
Politiker går från regering och riksdag direkt till näringsliv och intresseorganisationer, utan karantänperiod. Ibland är de förtroendevalda samtidigt som de har påverkansuppdrag för fack och företag. Antalet fall av misstänkt bestickning av kommun- och regionpolitiker och tjänstemän är för högt. Till det kan vi addera den allt mörkare bilden av kriminella nätverk och klaner som infiltrerar offentliga verksamheter och spelar dubbelspel med vad som bör vara oväldiga tjänstemannabeslut.
Såväl bankväsende som livsmedelskedjor har bildat cementerade oligopol och håller priserna uppe som det behagar dem. I andra länder hade myndigheterna ansträngt sig för att spåra bevis för kartellbildning men inte i Sverige. Det är ingen idé. Kartellagstiftningen är för svag.
Det här är sådant som inte gör något vidare väsen av sig. Förutom i enstaka fall då något upptäcks. Men då sätts det sällan i samband med ett bredare mönster så pass att någon politiskt driven förändring aktiveras. En samlande utbetalningsmyndighet har faktiskt föreslagits men lyser alltjämt med sin frånvaro.
Det är inte säkert att en myndighet behövs för det här med korruption. Förmodligen når man främst resultat med lagändringar och regelskärpningar. Och förstås straffsatser som känns. En myndighet har fördelen att det sänder en symbolsignal och i viss mån skärper medialt fokus. Men i praktisk mening är en sådan knappast nödvändig. Men nödvändigt att stoppa svensk korruption? Absolut.
