Se resurser istället för svaghet
Jämfört med andra länder är det i Sverige ovanligare att utomeuropeiska människor, framförallt lågutbildade, lyckas hitta en sysselsättning. Varför är tröskeln här extra hög?
De frågorna är fokus för den nyligen släppta rapporten Reglering eller diskriminering – vad hindrar etablering? från tankesmedjan Fores. Rapportens författare Magnus Carlsson från Linnéuniversitetet i Kalmar och Per Skedinger från Uppsala Universitet skriver om reglering och diskriminering som hinder för etablering på arbetsmarknaden. Eftersom att situationen ser ut som den gör i Sverige är svaren på de frågor som ställs mycket viktiga att komma fram till.
Mycket i studien pekar på att åtgärder som minimilöner och anställningsskydd faktiskt har en hämmande effekt på invandrares förmåga att ta sig in på arbetsmarknaden. Det handlar om ekonomin, anställningsskyddet gör det dyrt att rekrytera. Men diskrimineringen är också utbredd. Det visade sig av svaren på fiktiva jobbansökningar i olika namn, svenska och utländska. Ansökningarna var lika i meriter och utbildning, men mycket färre av de utländska namnen blev kallade på intervju. Intressant är en av slutsatserna som visar att bemanningsföretag diskriminerar i mindre grad. Kanske har det att göra med att dessa företag har en högre personalomsättning och erbjuder sämre anställningstrygghet.
Att regelverk och byråkratiskt krångel på arbetsmarknaden är ett hinder är kanske inget nytt antagande, men i studien finns alltså tydliga belägg. Resultaten ger tydliga indikationer på vad det är som faktiskt hindrar etableringen.
Men integrationsminister Erik Ullenhag (FP), som kommenterade studien på ett seminarium, nämnde en annan viktig faktor. Många gånger ses nyanlända i Sverige som offer i behov av hjälp istället för medmänniskor kapabla till att bidra till samhället, menar han. En slags kontraproduktiv välvilja har drabbat de människor som har kommit till Sverige. Medan andra länder, som Norge eller England exempelvis, är mycket bra på att rekrytera nyanlända hamnar många i utanförskap här. Utan etablering på arbetsmarknaden, uppfångade av ett välfärdsnät som täcker en del ekonomiska behov, men inte mer än så.
Välvillighet står ibland i vägen för utveckling. En människa behöver inte bara bröd, det finns behov av relationer och sammanhang som helt försvinner när det bara erbjuds mat på bordet och tak över huvudet genom bidrag.
Det är helt nödvändigt att etableringsproblemen för utrikesfödda åtgärdas. Dels för Sveriges framtida behov på arbetsmarknaden, men inte minst för de människor som kommer hit för att stanna. Det ska ju löna sig att arbeta.
