Shere Khan leder en allt mindre flock

Vår vägvisare har sett färska för oss knappt synliga tigerspår i gruset. Några minuter senare möter vi en av Indiens kvarvarande tigrar, lugnt vandrande i grönskan strax intill den dammiga grusvägen.

Av idyllen att döma i Kanha nationalpark i den indiska delstaten Madhya Pradesh är det lätt att tro att stammens framtid är tryggad. Reglerna är hårda. En statlig guide medföljer varje bil. Det är absolut förbjudet att medta mobiltelefoner eller annan störande utrustning i reservatet. Otillåtet är det också att äta i bilarna. En särskild camp är uppförd för frukostpauser och toalettbesök inne i nationalparken. Men solens morgonsken bedrar. För Indiens färre än 2000 tigrar är det bildligt talat ständigt natt.

Tigerutrotningen kan förefalla något ologisk i en kultur präglad av stor omsorg om djuren. När jag frågar på Kipling Camp varför man inte slog ihjäl en omhändertagen för människan dödlig orm möts jag av ilska. "Ormarna var här före oss". Det är knappast, varken där eller här, djurrättsfilosofi som saknas. Nej, på Kipling Camp, möter jag tillsammans med en grupp svenska blivande opinionsskribenter ledaren för Wildlife Protection Society of India, Belinda Wright, som under många år värnat tigerns existens. Det är uppenbart att frågan om rovdjurets framtid i sig speglar Indiens utmaningar och problem. De kan inte ses isolerade från centrala framtidsfrågor som fattigdomsbekämpning, antikorruption och internationella relationer.

Ett viktigt exempel rör det mycket komplicerade förhållandet med Kina. Där finns en omfattande efterfrågan på tigerskinn och naturmedicinska produkter som utgör jordmånen för den illegala jakten och häleriet. Länge gick också tibetanska ledare klädda tigerskinn i samband med officiella framträdanden. Men sedan den tibetanske andlige ledaren Dalai Lama med chock uppmärksammades på sambandet med den illegala jakten skedde en vändpunkt. Dalai lama uppmanade ledargarnityret att kasta tigerkläderna på elden, vilket de också enligt Belinda Wright omgående gjorde. Uttalandet blev storpolitik. Pekingregimen visade snabbt sitt missnöje över Dalai Lams breda auktoritet. Där verkar ränderna aldrig gå ur.

"Kina är problemet. Regeringen säger en sak i internationella sammanhang om behovet av att skydda tigern, men agerar annorlunda inrikespolitiskt. Vill du ha en tjänst av en partimedlem är det inte ovanligt att han får en bit av ett tigerskinn, förklarar Belinda Wright.

Kring nationalparken finns motsättningar kvar mellan lokal- och ursprungsbefolkningen och rovdjur. Bildandet av stora reservat innebär att byar har rivits och människor tvingats flytta. När Belinda Wright på sin egen camp talar om hoten mot tigern kommer dock korruptionen och byråkratin högt upp på listan. Visst finns det statliga medel avsatta till antitjuvjaktsstyrkor, men från lag till implementering är steget långt, i Indien. Grupperna saknar underrättelseförmåga, de är dåligt utrustade - och i Indien skulle det aldrig bli aktuellt att privata vaktbolag ges uppgiften att skydda rovdjuren.

På julafton brukar miljoner svenskar se ett tecknat avsnitt från nobelpristagaren Rudyard Kiplings Djungelboken, med bland annat tigern Shere Kahn. Under Kiplings tid fanns det över 40 000 tigrar i Indien. Nog för att Djungelboken ger en Disneybild av naturen, som en Edéns lustgård, men verklighetens Kaa, Bagheera, Baloo och tigern Shere Kahn lever långt i från (jul)sagans paradisiska värld.