Sjuttiotalsshow i Visby

För en gångs skull finns en modell för hur partiet skulle kunna genomföra sin politik, men den lär inte hålla för sjösättning.

Jonas Sjöstedt har varit partiledare sedan ett halvår tillbaka och motståndet mot vinstintresset är partiets slagfråga. I Almedalstalet menade han att de slår ett slag för att värna kvaliteten i välfärdsverksamheter, men i själva verket slår de mot ett ideologiskt uppmålat hot. Långt innan Sjöstedt höll i klubban har partiet drivit linje för att stävja ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen. Vad Sjöstedt gör är att han har en konkret modell för hur aktiebolag utifrån den befintliga aktiebolagslagen ska kunna ombildas till icke vinstdrivande sådana.

Sjöstedt hävdar att han är för valfrihet men mot privata vinster. Hur valfrihet definieras är svårt att förstå när den fria etableringen ska begränsas och LOV ska upphävas. Hur enskilda människor med olika behov ska få ökat inflytande när till exempel var en vårdcentral ska ligga ska bestämmas centralt av politiker är lika obegripligt. Mer makt åt politikerna, det är vad Sjöstedt kallar en demokratireform. Hur kvaliteten ska kontrolleras och förbättras får lite utrymme när vinstintresset till varje pris ska slås ner.

Vänsterpartiets politik är beklämmande, på många sätt, men inte minst för Socialdemokraterna. Sjöstedt konstaterar nöjt att LO driver en linje som liknar Vänsterpartiets i fråga om vinster i välfärden. Socialdemokraterna däremot försvarar etableringsfriheten, men har inget tydligt besked om vinster som sådana. Vänsterpartiets tydliga utspel kastar ljus på splittringen inom Socialdemokraterna. Det är på bekostnad av Socialdemokraterna som Vänsterpartiet kan växa och för varje steg Socialdemokraterna tar mot mitten riskerar de att tappa väljare till Vänsterpartiets fördel. Samtidigt blir utgångsläget för ett gemensamt regeringsdugligt samarbete allt svårare. Den gemensamma valförlusten 2010 gav bitter eftersmak och som ny ledare för Vänsterpartiet har Sjöstedt sagt att han inte tror på ett rödgrönt samarbete inför valet 2014.

Det är upplagt för intern maktkamp mellan de rödgröna oppositionspartierna. Den borgerliga regeringen i sin tur deklarerar redan nu att de kommer att gå till val på ett gemensamt program om två år. Vänsterpartiet nöter på om hur vinsterna i välfärden måste stoppas. De ger inte svar på några andra frågor och uppenbarar sig som en omöjlig samarbetspartner i en regering. Nej, Sjöstedts tal i Almedalen i går kväll var inte mer än en resa tillbaka till sjuttiotalet.