Skatterna större och mindre

Det går som bekant att vända och vrida på statistik för att få fram den "rätta" världsbilden. I den svenska debatten hävdas återkommande att finansminister Anders Borg har sänkt skatterna med över 100 miljarder kronor.

Ledare • Publicerad 19 januari 2012

Det stämmer att regeringen sänkt skatter utan att för den skull äventyra statsfinanserna. Skattetrycket har sjunkit i Sverige. Från 51,5 procent av BNP år 2000 till 45,8 procent 2010.

Det finns dock en annan sida av myntet. Skatteintäkterna har inte minskat, utan tvärtom ökat. Aldrig tidigare har en svensk finansminister fått in så stora summor i skatt. Om skatteintäkterna år 2006 när regeringen Reinfeldt tillträdde uppgick till 1422 miljarder har totalsumman 2010 stigit till 1515 miljarder. Hur kommer det sig att skatteintäkterna ökat med nästan 100 miljarder kronor när Borg samtidigt har sänkt skatterna under samma tid?

Annons

Förklaringen är den ekonomiska tillväxten. Skattesänkningar har finansierats genom dels besparingar, dels genom att den offentliga sektorn som helhet inte vuxit lika snabbt som ekonomin. Tillväxten har därmed kunnat användas till att dämpa skatter på arbete och kapital. Och till att förstärka viktiga delar av den offentliga sektorn.

Ett problem är att statsfinanserna är extremt konjunkturkänsliga. Ökade priser leder till intäkter av reavinstförsäljningar till staten. Bättre tider stimulerar konsumtionen, vilket ger momsintäkter, arbetsgivaravgifter och inkomstskatter. Stigande tillgångsvärden ger skatter på försäkrings och pensionssparande. Om ekonomin krymper minskar därmed skatteintäkterna snabbt.

Ett mer teoretiskt svar är att anknyta till den nationalekonomiska Lafferkurvan. Enligt teorin avtar skatteintäkterna om skattetrycket är för högt. När det inte lönar sig att arbeta extra mister övertidstimmarna sin attraktivitet. Badrumsrenoveringen blir inte av när priset drivs upp av skatter. Lafferkurvan bör dock mer ses som ett pedagogiskt hjälpmedel. Det är sannolikt inte "skattetrycket" som bestämmer om övertidsarbete sig lönsamt eller ej, utan mer precist marginalskatten för den enskilde. Den som förlorar sitt försörjningsstöd efter att ha accepterat inhoppet i vården väljer sannolikt inte att jobba igen. Lafferkurvan kan se olika ut för olika grupper. Men vissa skattesänkningar har varit nästintill självfinansierande. Som Rut-avdraget.

Skatteintäkterna är större och skatteutgifterna för den enskilde mindre. Den är fakta – inte förvrängd statistik.

Martin Tunström

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons