Skogen är också industri
Pandemin blev den stora händelsen som utmanade den globala handeln. Den slog hårdast mot de mest finförgrenade delarna nämligen mötet mellan människor. Men med sjukdomen och restriktionerna följde obönhörligen också allvarliga problem i den internationella handel som hållit priser låga och tillgång till varor hög. Rysslands krig mot Ukraina kan utvecklas till att bli en motsvarande förstörare av ekonomisk utveckling.
Näringsminister Karl-Petter Thorvaldsson presenterade i förra veckan regeringens industristrategi. Det är ett dokument som ger en indikation om hur regeringen ser på industrin och dess utveckling de kommande åren. Krigsutbrottet är en såpass omvälvande händelse att man kan tänka sig att ett strategidokument som presenteras tio dagar in i kriget borde ha blivit obsolet. Men de delar som rör säkerhetsrisker och råvaruförsörjning framstår som välavvägda.
Geopolitiska konflikter lyfts fram som ett hot som kan bryta loss delar av världsmarknaden från helheten och isolera dem. Vikten av reserver betonas också. Det är svårt att inte tänka sig att regeringen, och många andra aktörer dragit lärdom av pandemins effekter på ekonomin. De ekonomiskt allra effektivaste lösningarna bär ofta med sig risk och är känsliga för störningar. För råvaruberoende företag lär det bli högst kännbart de kommande månaderna. Ryssland lär stoppa all export till EU-länder.
Men strategin dras ändå med en bild fläck: den ser inte skogen för alla träden. Näringsminister Thorvaldsson har vid upprepade tillfällen vittnat om sin förtjusning i gruvor och den industri som kopplas till dessa. Samtidigt är han uppvuxen i Kronobergs djupa skogar. Han borde ha sett att strategins fokus på att utveckla tillståndsprocesser gentemot Miljöbalken inte hjälper för att lossa rävsaxen som skogsindustrin just nu sitter fast i.
Skogsstyrelsens meddelande om att EU:s fågeldirektiv måste tolkas så att varje enskild fågel kan räknas som skyddad och därmed stoppa avverkning hotar nämligen industribolag. Och att titta på Miljöbalkens bestämmelser räcker inte för att lösa frågan.
Avverkning kan helt komma att stoppas under häckningstid, det vill säga april till juli. Det gör det svårt att anställa. Utredningsplikten som med fågeldirektivet lägs på skogsägare är en stor börda som också kan påverka tillgången till råvaror från svenska skogar. Om krig och säkerhetshot skadar internationella handelsvägar är det regeringens implementering av EU-direktiv som hotar de nationella.
Trots stora exportvärden och aktivt klimatarbete verkar skogsnäringen inte riktigt räknas när industristrategin målar upp framtidsvisioner. Kanske beror det på att ägandet ser så annorlunda ut. Trehundratusen skogsägare är en annan struktur än inom gruvnäringen, det är svårt att sitta ned vid ett förhandlingsbord med dem. Men skogens potential till en grön industri är stor om den bara ges möjligheten. Kanske skulle det månghövdade ägandet till och med kunna ses som en del av den resiliens som regeringen lyfter fram i sin industristrategi. Det betyder motståndskraft och är ett ord som kan komma att bli mycket påtagligt för våra företag och vårt samhälle.
