Skrota hela ebo-lagen
Sedan årsskiftet har trettiotvå kommuner i Sverige rätt att avstå från att betala ut dagersättning till asylsökande som bosätter sig i ett ekonomiskt och socialt utsatt område. Detta sedan regeringen tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna beslutat om att lagen om eget boende för asylsökande (EBO) kan inskränkas. Hittills har asylsökande kunnat bosätta sig var de vill i landet och ändå få dagersättningen på sjuttioen kronor per dag. Detta har inneburit att många sökt sig till platser som redan präglas av en hög andel asylsökande och nyanlända.
Det har inneburit att vissa kommuner fått ta ett stort ansvar för migration och integration. Nu vill några av dessa kommuner att det inte bara skall vara ett par bostadsområden i deras kommuner som skall räknas som utsatta, utan kommunerna i helhet. Och visst finns det fog för det. Belastningen handlar ju inte så mycket om att trösklarna i vissa lägenheter slits mer än andra, utan om att gemensamma nyttigheter som skola, vård och omsorg belastas mer av personer som i många fall har mycket långt till att bli skattebetalare.
Med detta uppstår en märklig situation. Trettiotvå kommuner ges möjlighet att minska sin attraktivitet bland asylsökande, medan andra inte får göra det. Hultsfreds kommun hade som remissinstans många synpunkter när denna ordning utreddes av regeringen. Från Hultsfred ville man se att EBO-lagen skrotades helt, och dessutom att även nyanlända som fått uppehållstillstånd skulle fråntas ekonomiskt stöd om de valde att inte acceptera angivet boende. Det är betydligt mer långtgående förslag än regeringen ville och har genomfört. Bakgrunden är förstås Hultsfreds, i förhållande till folkmängden, exceptionellt stora asylmottagande.
Trots detta är Hultsfred inte bland de trettiotvå kommuner som regeringen valt att ge denna möjlighet till minskat asyltryck. Växjö finns med, gissningsvis på grund av att Araby sedan flera år karaktäriseras som utanförskapsområde. Det framstår som märkligt att regeringen är den instans som avgör vilka utanförskapsområden som gör att vissa kommuner får vara med och andra inte. Märkligast är dock att man nöjt sig med denna mellanlösning. Ebo-lagen borde skrotas helt om trettiotvå av landets kommuner tillåts skrota den på lokal nivå.
Det finns poänger med att asylsökande skall kunna få välja var de bosätter sig. Forskning från Linnéuniversitetet har visat på positiva effekter av att människor landar i ett familjärt kulturellt sammanhang när de flyttar till ett främmande land. Man får en effektivare introduktion. Samtidigt präglas många utanförskapsområden av en fragmentiserad tillvaro där dessa positiva effekter uteblir. Istället har ebo-lagen inneburit att skjutit problem med integrationen på framtiden.
I Helsingborg, en av städerna som vill räkna hela kommunen som utsatt område, talar kommunstyrelsens ordförande om att man fortfarande arbetar med att integrera personer som anlände för tjugofem år sedan. När asylmottagandet blivit så snedfördelat som det blivit innebär det också att man kunnat skjuta på att göra det till en nationell fråga tills läget för lokala aktörer blivit ohållbart.
