Skygglappar i bostadsfrågan
Problemen på bostadsmarknaden är många. Vad som är mest akut och vad som är lösningen skiljer sig diametralt beroende på vem man frågar. Att låta någon med starka åsikter i bostadsfrågan är då antagligen inte den bästa vägen framåt mot bred uppslutning. Ändå sker det gång på gång.
I veckan kom en statlig utredning om bostadspolitiken. Utredaren Karolina Skog är aktiv i Miljöpartiet och tog med sig sin politik in i utredningsarbetet. Vad som presenterades var förslag om att styra kommunernas markanvändning, ge staten större åtagande om att garantera bostadsförsörjning samt ställa fler och hårdare krav på hyresvärdar. Med en redan överreglerad och dysfunktionell bostadsmarknad är det steg i fel riktning.
Utredaren drar slutsatsen att alla måste göra mer, från stat och kommuner till byggbolag. Kontentan blir dock ett rop på mer styrning från regeringskansliet och ett ännu mer ogenomträngligt lapptäcke av förbindelser och målkonflikter. Centrala frågor förblir obesvarade.
”Tanken med statliga utredningar är att föreslå skarp politik som kan få en majoritet bakom sig i riksdagen.”
En viktig del är rimligen att fler skall gå från hyrande till ägande. Karolina Skog har dock varit öppen med sin antipati gentemot ”glidningen” mot ägande. Kanske var det också detta som gjorde att regeringen bröt ut frågan om förenklande för förstagångsköpare från Skogs utredning och lade den på ett annat bord.
Att sätta en politiker som utredare medför särskilda skygglappar. Tanken med statliga utredningar är att föreslå skarp politik som kan få en majoritet bakom sig i riksdagen. Bostadsutredningen är dock mer ett inlägg i debatten än något som har en ärlig chans att bli till lag. Bostadsfrågan är inte ensam om detta. Men den politiska infektionen av utredningsförfarandet har kastats in i rampljuset på senare tid.
Striden om prisregleringen av nybyggda hyreslägenheter var tillräcklig för att fälla regeringen förra sommaren. Långt före det hade den då blivande vänsterledaren Nooshi Dadgostar lett en bostadsutredning vars radikala förslag var för magstarka till och med för den rödgröna regeringen. När hyresfrågan tog en annan riktning sprack regeringsunderlaget. Oavsett om förslagen kommer från höger eller vänster har de problem att ens nå riksdagens kammare.
Att ge bort en politisk fråga till ena delen av regeringsunderlaget är en gammal lösning i svensk politik, kohandel som det kallas. Det fungerar om alla parter är med. Men utan ett regeringsunderlag som vill föra dialog är det snarare ett recept på nya regeringskriser.
I dagsläget splittras riksdagen oavsett vilken riktning i bostadspolitiken som föreslås. Resultatet blir gång på gång att sakpolitiken hamnar i papperskorgen och partier som låser fast sig. En utredning behövs – men med rimliga förutsättningar.
Tillgången till bostad är avgörande för människors liv. Det vore därför önskvärt att regeringen tog frågan på större allvar.
