Snabbtågen förstör planen
Trafikverket presenterade i veckan den nationella infrastrukturplanen för de kommande tio åren. Det handlar om investeringar på åttahundra miljarder kronor under denna period. Drygt hälften skall gå till nya järnvägar i form av banor åt höghastighetstågen och Norrbotniabanan. Men nyttan för samhället lär bli minimal.
Enligt ekonomiprofessorn Harry Flam från Stockholms universitet finns det troligen hundratals miljarder kronor att spara om man skulle ändra planen till att satsa på de projekt som beräknas ge störst samhällsnytta. Även om man tar tidsvinsterna av höghastighetstågen och vinsterna av att tågen är fossilfria rubbas inte vågskålarna märkbart: höghastighetstågen är för dyra och för få kommer att kunna åka med dem. Dessutom lär flygen ha blivit tillräckligt bra vid 2050 för att deras utsläpp skall reduceras markant.
Problemet är förstås att de riktigt effektiva infrastruktursatsningarna finns att göra i vägnäten. Samhällsnyttan är enorm jämfört med nya banvallar. Skulle man dessutom tillåta längre lastbilar och bygga ut de delar av vägnäten som krävs för att hantera dessa kan mycket vinnas. Teknikutvecklingen mot fossilfria vägtransporter är stark och ingen tror att det dröjer till 2050 att hitta fram till hållbara lösningar.
Och detta problem är politiskt. Privatbilismen och allra mest den fossilbundna delen av denna har sedan ett par år motarbetats och nedvärderats av politiken. Hastighetsgränser sänks istället för att vägar underhålls. Mindre bilism är en av lösningarna för att nå klimatmålen. I det ljuset är det inte konstigt om satsningar på vägnätet framstår som något förlegat.
Men hundratals miljarder kronor är för mycket att slösa bort nya stambanor som inte betalar sig. Det slutgiltiga beslutet om infrastrukturplanen fattas i vår och innan dess genomförs en remissrunda. Förhoppningsvis finns tillräckligt starka röster närvarande som kan förklara att regeringen, nu utan Miljöpartiet, fortfarande kan backa från denna springnota av bibliska proportioner. För miljarderna måste betalas av någon och det kommer inte kunna bli de som till slut, om ett antal decennier löser de första biljetterna för att åka mellan Stockholm och Malmö på tre timmar. Teknikutvecklingen går för snabbt på andra områden och kostnaden är för stor samtidigt som resenärerna kommer att vara för få. Persontransporter sker med andra färdmedel.
Det finns mer inspirerande saker än att bygga vägar, men med en smålänning som infrastrukturminister borde det gå att vinna gehör för vad som faktiskt innebär en bra affär och inte. Särskilt när Miljöpartiet gått över bron till Helgeandsholmen och riksdagen. Om det inte går att övertyga Thomas Eneroth under remisstiden borde snabbtågen och deras beräkningar engagera i höstens val, oppositionen är redan inställt på att dra i nödbromsen.
