Sommarriket Kronoberg kan delas av många
Kronobergs län är det i landet där störst andel av sommarstugorna ägs av utländska medborgare. Nästan trettioåtta procent av fritidshusen ägs av danskar, tyskar, holländare och ett par norrmän. Det märks så här i sommartider. Danska och tyska är ett vanligt inslag på storgatorna både i Växjö och andra orter i länet.
Den historiska bakgrunden känner många till. Från Småland var utvandringen till USA stor från och med andra halvan av artonhundratalet. Kalmar och Jönköpings län ligger på tredje och fjärde plats i ligan över emigrationstal för perioden, Kronoberg något längre ned. Från artonhundrasjuttio skulle det ta femtio år innan befolkningstalet i länet återhämtade sig. Nittonhundratjugo var första året som det återigen fanns hundrafemtionio tusen kronobergare.
Den noteringen varade inte så länge. Befolkningen sjönk igen fram till nittonhundrasextio och fortsatte att utmanas i spåren av urbaniseringen som drevs av jordbruksmaskinernas genomslag i svallvågorna efter andra världskriget.
Det har helt enkelt funnits många torp och gårdar med vita knutar som stått tomma. De stora skogarna är inte bara grunden för ekonomin i länet utan verkar också vara ett uppskattat miljöombyte för personer från europeiska storstäder eller högt värderade jordbrukslandskap. Här finns ett lugn som inte alla kan nå.
Det utländska ägandet innebär också att husen blir omhändertagna. På samma sätt som skogsägarkulturen i länet innebär att många har en långsiktig omsorg om skog och närområde innebär utländskt ägande att fler fritidshus hålls i bruk och skick. Det är inte säkert att lokala kronobergare hade klarat av att skrapa alla fönster själva även om de hade köpt upp husen.
Under pandemin prövade många relationer. Inte minst mellan länder när medicinsk utrustning plötsligt kunde hindras från export av politiska ledare som ville visa handlingskraft. Sverige blev också en tillflyktsort för personer som upplevde att deras politiska ledare i hemländerna gick för bryskt fram i ambitionerna att minska smittspridningen. Ett tag var Öresundsbron bara öppen åt ena hållet för privattrafik, något som inte förbättrade stämningen. Men en sommarstuga i Kronoberg måste ha varit en fantastisk tillgång.
Men med denna tillgång kommer också ansvar. Både Slattemåla och Nöbbele skjutbana har drabbats av att sommargäster anmält verksamheten till kommunen för bullernivåerna. I Nöbbele pågick en process i mer än tio år. Till slut tvingades klubben där till bullersanering. Detta trots att Nöbbele skjutbana varit igång sedan femtiotalet. Det är redan väldigt många banor som stängts och glömts bort sedan skyttesportens storhetstid i länet, de som finns kvar borde verkligen värnas. En tillfällig verksamhet som en sommarvistelse måste anpassas till den permanenta, särskilt om den var där först.
Fritidshusen och den stora andelen utländska sommargäster bidrar med liv och omsorg till länet. Det ger perspektiv åt den vardag som man ibland kan ta för given: människor lägger hundratals restimmar per år för att ta komma åt det som vi har utanför dörren. Så, välkomna sommargästerna!
