Språket är integrationsnyckeln
Ja, det finns olika sätt att komma fram till bra reformer. Regeringens och samarbetspartierna lägger nu fram ett färdigt förslag om att den som tar del av försörjningsstöd måste kunna svenska. Eller, det verkliga förslaget är att den som vill ta del av försörjningsstöd måste stå till arbetsmarknadens förfogande genom att skriva in sig hos Arbetsförmedlingen. Om det visar sig att personen inte talar svenska skall denne delta i SFI-kurser tills man behärskar språket.
Den lilla preciseringen öppnar förstås för en rad frågor. När anses man kunna tillräckligt bra svenska för att klara sig på arbetsmarknaden? Hur ser man till så att språkundervisningen inte bara blir ett alternativ till arbetssökande?
Men utöver de frågorna är det självklart ett bra förslag. Det visar att även Socialdemokraterna och Miljöpartiet har insett att det är orimligt att samtliga svenska välfärdsförmåner finns tillgängliga från dag ett för personer med uppehållstillstånd. Moderaterna har sedan ett par år drivit frågan om kvalificering till välfärden, men det blev till slut regeringen som påbörjade arbetet.
Man gör det förstås på sitt sätt. Med extrapengar till folkhögskolor och parallella satsningar på svenskundervisning för personal i äldrevården där många nyanlända arbetar. Ministrarna Hallengren och Ekström presenterade det hela som en jämställdhetsfråga och liknade reformen vid det som skedde på femtio- och sextiotalet när kvinnorna tog sig ut i arbetslivet.
Det viktigaste med den här reformen är att regeringen slagit in på en konstruktiv väg där man ser till att ställa krav på nyanlända. Svensk invandringspolitik har inte präglats av förväntningar. Det beror rimligen på att den från början gick ut på att få industriarbetare till landet, och det var en grupp som knappast behövde stöd för att bidra till samhällsekonomin. När sedan asylsökande blev den stora gruppen blev invandringen något annat. I begreppet asyl ligger en förväntan om en tillfällig vistelse vars längd avgörs av säkerhetsläget i landet som den asylsökande flytt från. Kanske är det därför som man från politikens sida varit så saktfärdig med integrationsinsatser.
Med den nya invandringen krävs ett omtag. Det är helt orimligt att vuxna människor försörjs helt av det offentliga i tio års tid innan de tar sig in på vår arbetsmarknad. Det är välkommet att regeringen nu signalerar om detta men omsorgen om den gemensamma välfärden finns fortfarande inte med i kommunikationen kring denna reform. Det är en dimension som måste finnas med i diskussionen kring Sveriges migrationsåtaganden med nuvarande migrationsmönster.
Man skall självklart försöka lära sig språket i det land man bor i, och skall man ta del av försörjningsstöd från det offentliga bör man visa att man försöker bli en del av det landets arbetsmarknad. Det är svårt att överskatta betydelsen av språkkunskaper för att lyckas med detta. För regeringen är detta ett viktigt första steg mot en situationsanpassad integrationspolitik.
