Städa i utsatta områden först
I veckan kunde polisen i Göteborg meddela att trettiosex procent av de som åtalas för att ha köpt droger av ett gäng var småbarnsföräldrar. Av över sjuhundra kokainköpare som kunde identifieras åtalades åttio. En dryg tredjedel av denna skara var alltså småbarnsföräldrar i Göteborgsområdet.
Det är kanske överraskande, men inte mer än det är sorgligt. Att blanda droger med barnuppfostran kommer aldrig att hålla. Polisen noterade dessutom att sjutton procent av de åtalade bor i välbärgade områden. Vilket borde vara mindre förvånande.
Statsminister Stefan Löfven fick kritik när han 2019 pekade ut ungdomar i Danderyd som en grupp som håller igång de kriminellas ekonomi genom sina festvanor. Detta efter en enkät visat att gymnasieungdomar i det välbärgade området svarat på en enkät om drogvanor.
Det finns en djupt förankrad fascination för människor som kan vidröra eld utan att bränna sig. Så har det alltid varit men det är viktigt, särskilt för politiker som skall motarbeta destruktiva substanser, att inte vägledas av fascination. De allra rikaste i vårt land kommer kunna köpa sig fria från en del av tillvarons vedermödor, men aldrig från sitt personliga ansvar.
Politiker som hänger upp sig på vad medel- och överklass har för sig kommer att misslyckas med att komma åt samhällsproblem. Kampen mot droger har pågått länge och mer eller mindre patetiska informationskampanjer har ofta riktats mot de barn och unga som varit lättast att nå inte de som behöver det mest.
Välbärgade småbarnsföräldrar lever förhoppningsvis i sammanhang där man får betala ett högt pris för att ertappas med drogvanor. Det är ofta nog för att få dem att sluta. Kanske är de också såpass inskolade i tankarna kring maktrelationer att de samvetet säger ifrån när de får höra att deras vanor leder till skottlossningar och mord i andra delar av staden.
Men de som drabbas hårdast är också de som är svårast att nå. Den tidiga arbetarrörelsen ställde höga krav på medlemmarnas personliga moral. Analysen var kristallklar: den som saknar nätverk, pengar och förankring har inte råd att slarva. Så är det för de som bor grannar med de kriminella gängen. Fastnar man i drogvanor och beroende är risken stor för att hela tillvaron raseras.
Kanske kan informationen från Göteborg dra igång en ny våg av moralism riktad mot droganvändande. Det vore välkommet, men också väldigt typiskt svenskt om den följer statsministerns exempel och skuldbelägger själva köpet. Personligt ansvar står sig slätt mot engagemang i sociala frågor.
Det vore dock också ett sätt att meddela att man ger upp försöken att bli kvitt gängen och de pyramider av förtryck de byggt upp i förorterna. För att hjälpa de som har droger och droghandel ständigt närvarande måste man se till att trycka tillbaka gängen. Då måste tullen bli effektivare och livet som droghandlare svårare. Som politiker kan man få det att bli så, men då måste man hålla fokus på uppgiften och inte trollbindas av upprörande rapporter från solsidan.
