Statistiskt tråkig svensk politik

Hur går det för den där regeringen egentligen? Ja, Sveriges alltså. Det är lite komplicerat för den har ju ett stödparti som är ungefär lika stort som alla regeringspartier ihop. Och två av regeringspartierna är så små att de inte når ikapp det stora regeringspartiet ens om de läggs ihop. Så det kan som alltid förekomma rörelser inom ”blocken” utan att helheten berörs.

Ledare • Publicerad 1 februari 2024

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Såvitt vi hittills vet har det gått knackigt för regeringen om än mindre knackigt för hela regeringsunderlaget, alltså Sverigedemokraterna medräknat. Oppositionen leder alltjämt.

Även så i de två opinionsundersökningar som presenterades igår. Dels var det Ipsos som slogs upp i Dagens Nyheter och så var det Ekot som vecklade ut siffror från Indikator. I Ipsos går regeringsunderlaget fram något, i Indikator är det tvärtom.

Annons

I både Ekot och Dagens Nyheter resoneras fram och tillbaka om vad som kan ligga bakom den trend man själv presenterat: Inflation, Nato, drivmedelspriser, gängkriminalitet… Men frågan är ju vad en utomstående skall tro om trenderna som sagt är olika.

Samtidigt är också de båda institutens metoder olika. Ipsos mäter enbart resultatet av 1646 intervjuer digitalt och per telefon. Indikator har ett större urval, inte mindre än 2479 intervjuer vars resultat de har viktat.

Har därför Indikator rätt? Inte nödvändigtvis, för de noterar inga förändringar utanför felmarginalen. Samtidigt som Ipsos inte opererar med felmarginal utan med skattningar som avrundas till heltal eftersom de har kvoturval.

”Det kanske inte är någon upphetsande observation men det är vad det är.”

Komplicerat? Ja. Slutsatsen är att man bör vara försiktig med slutsatser. Man kan inte som Ekot tänka sig att summan av flera felmarginaler blir en stor ”riktig” marginal och att oppositionen därför har gått fram. Det är också vanskligt att utgå för starkt från Ipsos skattningar men där finns i alla fall en viktig skillnad: de kan visa på en trend dragen över längre tid, från valresultatet till idag. Från den distansen syns att i alla fall något verkar ha hänt till regeringens fördel.

Vad vi kan vara rätt säkra på är att Socialdemokraterna backar och att det börjat gå bättre för Moderaterna. Det syns i båda mätningarna. Men fortfarande är förändringen av den parlamentariska helhetsbilden omgiven av frågetecken.

Av Indikator kan dras slutsatsen att ingen förändring har skett och av Ipsos att något har börjat röra sig. Det kanske inte är någon upphetsande observation men det är vad det är. Svensk politik är inte roligare än så, i alla fall inte just nu.

I sådana situationer blottas en annan tendens, nämligen den att medier ibland tycker sig behöva måla opinioner i grällare färger än vad som när motiverat. Tråk är inte så kul.