Stöldligornas Sverige
Ett exempel på ligornas framfart är stölderna av båtmotorer till ett årligt värde om tvåhundra till trehundra miljoner kronor, enligt en debattartikel från Svenska Båtunionens ordförande Christer Eriksson i Aftonbladet i våras (21/4). Ungefär tvåtusen utombordsmotorer per år förs ut ur riket av framför allt litauiska, rumänska och vitryska kriminella.
Eriksson slår fast att ”Sverige har blivit ett smörgåsbord för utländska stöldligor” och att det ”är i en klass för sig när det gäller båtmotorstölder”. Han lyfter fram den klena gränsbevakningen som en tungt vägande orsak till att landet utgör ett eldorado för båtmotortjuvar.
Dagens Nyheter publicerade så sent som igår en artikel om båtmotorstölder där det framgår att varken larm eller lås förslår för att värna båtmotorerna, som skyddas bäst genom att flera personer går samman och håller uppsikt. Dessutom framhålls, kanske en aning uppgivet, att hjälpmedel som märk-DNA och GPS-sändare kan göra det enklare att spåra de stulna motorerna.
En annan nyhet som också kom häromdagen är att många av de cirka sextiofemtusen svenska cykelstölder som sker varje år sannolikt har en utlandskoppling, låt vara att några siffror inte finns att tillgå på det området.
Stölderna av båtmotorer och cyklar åskådliggör tydligt det allvarliga problem som de utländska ligornas plundringståg utgör. Frågan hur dessa kan bekämpas mer effektivt utreds just nu av Kustbevakningen, Polisen och Tullverket. Polisen har dock redan pekat på önskvärdheten av ökad internationell polissamverkan, liksom av fler gränskontroller.
Gränsbevakningen är en central pusselbit i arbetet att komma till rätta med stöldligorna. I DN-artikeln konstaterar Polisens nationella samordnare för sjörelaterade stölder Rino Carlsson att ”Tullens primära uppgift är att förhindra att olagliga saker kommer in i Sverige, inte utgående trafik”. Enligt Christer Eriksson ägnas omkring nittioåtta procent av Tullverkets resurser åt kontroll av trafik på väg in i landet. Han vill utöver ett förändrat regelverk för myndigheten se att korsandet av gränsen med stöldgods definieras som ett smugglingsbrott, vilket skulle göra det möjligt för tullen att tillgripa tvångsmedel.
Även andra åtgärder har föreslagits från olika håll, som uppstyrd samordning mellan svenska myndigheter och utestängande av ligornas medlemmar från Sverige. Ett större inslag av gränskontroller framstår emellertid som den enskilt viktigaste punkten för att få bukt med stöldturnéerna, vilka kostar enorma summor och underminerar såväl lagens makt som tilltron till rättsväsendet. En högre risk att bli påkommen är förstås inte någon universallösning men skulle otvivelaktigt försvåra stöldligornas verksamhet avsevärt, varvid åtskilligt vore vunnet.
