Stor historia i litet museum

Nowa Huta uppfördes i slutet av 1940-talet. Stadsdelen var tänkt att vara ett skyltfönster för det nya – kommunistiska – Polen; ett mönstersamhälle med ett stålverk som viktigaste försörjningskälla. På jordbruksmark restes en stadsmiljö vars paradpartier har en relativt attraktiv arkitektur för ett betraktaröga som är svagt för valv, kolonner och öppna ytor mellan stenbyggnader placerade i fyrkanter.

I planen för mönstersamhället ingick att Nowa Huta skulle vara en ateistisk area, kliniskt ren från kristen symbolik och religiös infrastruktur. I detta område, byggt för hundratusentals människor, fick sålunda ingen enda kyrka uppföras. Den avkristnade stadsmiljön var en del kommunisternas mot det katolskt präglade Polen riktade förföljelser. ”Vidskepelse” hade ingen plats i ett socialistiskt samhälle.

Till skillnad från de idealiserade industriarbetare som man fortfarande kan möta här och där i form av statyer som blivit kvar efter den gamla ordningens fall, visade sig emellertid verklighetens stålverksarbetare i en för myndigheterna störande utsträckning vilja vara sin kristna tro trogen.

I samband med det tillfälliga politiska töväder som var ett resultat av Chrusjtjovs uppbrott från Stalinerans ohyggligheter, tog de polska myndigheterna ett steg tillbaka. En kyrka skulle få uppföras. Som ett första steg restes ett stort, av ärkebiskop Eugeniusz Baziak välsignat, kors på slättmarken.

Myndigheterna visade sig emellertid inte vara att lita på. Hinder efter hinder restes för uppförandet av den utlovade kyrkan. De andligt törstande förnekades fortfarande den mänskliga rättigheten att få ett tempel att samlas till bön och fira mässa i. Kommunisternas svek gick längre än så, besked utgick om att det uppförda korset skulle monteras ned.

Denna order blev till ett startskott för det motstånd som finns dokumenterat i museet i Nowa Huta. Kyrkan vägrade att lyda regimen och tusentals kvinnor och män trotsade de utsända kravallstyrkorna genom att bildad en mänsklig mur kring korset. Hundratals människor arresterades och ett 80-tal av dem fick efterräkningar i form av fängelsestraff upp till fem års tid. Men korset blev kvar. Folket hade talat mot den socialistiska diktatur som hade haft fräckheten att tillskansa sig dess namn.

Från det tidiga 1960-talets kamp för korset löper trådar till 1980-talets motståndsrörelse, då Nowa Huta blev ett viktigt säte för fackföreningsrörelsen Solidaritet. Ånyo stod präster och arbetare sida vid sida. Som ett symboliskt uttryck för segern i denna kraftmätning bortforslades den förhatliga Leninstaty, som tronat i centrum av Nowa Huta.

Till de varor som finns till salu i stadsdelens museum hör en T-shirt vars motiv utgörs av en yngling som kastar ruttna ägg på Leninstatyn: Tröjan är en påminnelse om att invånarna i Nowa Huta under 1970- och 1980-talen åtskilliga gånger med mer eller mindre drastiska medel sökte förstöra eller skada den staty som representerade deras träldom under sovjetväldet.

Korset blev kvar. Lenin fick gå. Det är i korthet den stora historia det lilla museet har att berätta.

Johan Sundeen