Strategi i budgetformat

Även nu får regeringen kritik från liberalt håll för att skattesänkningar och liberala reformer har uteblivit i den första budgeten. I så att säga sak är anmärkningarna i fråga inte felaktiga men regeringen gör ändå klokt i att anstå med sådant. Värdet av stramhet övertrumfar det mesta i det här läget.

”Det kan så klart kännas tryggt att både ha satt på sig hängslen och livrem, men det kanske räcker med bara hängslen i det här läget”, ljöd kommentaren från en bankekonom under tisdagen. Det kanske det hade gjort. Men det är ett rent ekonomiskt perspektiv. Det finns ett politiskt perspektiv också som varje regering har att ta med i beräkningen: man vill veta att man slipper betala det politiska priset av att ändra något till hushållens nackdel under mandatperioden.

Hushållen har inte så mycket att glädjas åt som man kunnat tro i budgeten. Men det är säkrare för regeringen att gradvis släppa på just deras svångremmar när man vet att det är ekonomiskt lägligt att göra så, än att tvärtom bli tvungen att dra åt väljarnas marginaler i ett senare skede för att man bedömt läget fel. Från denna bistra start kan man sannolikt göra livet lättare för hushållen i kommande budgetar.

Alternativt kan man inte det. Det vill säga den lågkonjunktur vi nu är i början av blir svårare än man trott, kanske till och med utvecklas till en depression. Då är det trots allt bra att man varit återhållsam från början.

Skräckexemplet är den förre brittiske premiärministern Liz Truss vars första budget innehöll mycket som var ekonomiskt sunt i sig, men som var helt fel i den här situationen. Hon blev historiskt kortlivad på posten. Det är bättre att en klassiskt frihetlig ekonomisk politik hålls tillbaka än att den råkar i vanrykte för att den sjösatts under fel omständigheter.