Sundare syn på sex

Synen på sexualbrott har tack och lov förändrats en del sedan 1970-talet. Då hade vi en justitieminister som omgav sig med prostituerade och aktiva pedofiler som engagerade sig i arbetsgrupper inom RFSL. Direktiven till dåtidens sexualbrottsutredning talar för sig själv: "Fördomar och tabuföreställningar har länge hämmat en naturlig och öppen syn på sexuallivet och dess yttringar." Så föreslogs sedermera mildare straff för sex med barn, upphävt förbud mot incest mellan vuxna och avkriminalisering i fall där någon förmår en person till sexuellt umgänge genom grovt missbruk av dennes beroendeställning.

Utredningen kan beskrivas som något slags klimax för den sexuella revolutionen. Debatten vände. Insikten började växa fram om att sexuell frihet också för med sig ofrihet, tvång och kränkningar. När nu sex utan samtycke föreslås bli olagligt, i meningen icke medagerande, i den senaste sexualbrottslagstiftningen bekräftas att perspektivet skiftat. Offret står på ett helt nytt sett i centrum när man betraktar sexualbrott.

Kvar står emellertid alltid svårigheterna i fråga om bevisning. Men lagen har en viktig normerande funktion, som man inte minst bör ta fasta på i samband med skolornas sexualundervisning. Sårbarhet i relationer, värdighet och integritet har en naturlig plats jämte den praktiska upplysning som inte sällan läggs på entreprenad till det kondomtillverkande RFSU eller diverse självutnämnda sexexperter.