Svenskare president kan man inte få
Det går ovanligt fort att räkna rösterna i det finska presidentvalet. Många har förtidsröstat och det ser ut att sluta med att Samlingspartiets Alexander Stubb och De grönas Pekka Haavisto går vidare till den andra omgången.
Det avgörande för den drabbningen, som sker om två veckor, är skillnaden i röstantal i kvällens rösträkning. Stubb ser ut att vinna med liten marginal för att etablera sig som huvudnamnet när finländarna åter trotsar halkan och går till valurnorna. Det spelar roll för vilka taktikröster som kan aktiveras.
Med Stubb skulle Finland få svenskast möjliga president under de kommande sex åren. Stubb har länge stuckit ut i finsk politik. Han har varit lite kaxigare och lite mer idealist än den rådande politiska kulturen i landet. När han i valrörelsen talat om sin utrikespolitik har han använt, och eventuellt även uppfunnit, begreppet ”idealistisk realism”.
För Finlands del kan det alltså bli en nyhet. Realismen har varit den stora ledstjärnan efter tiden med Sovjet flåsande i nacken. En duktig politiker i Finland ser världen för vad den är. Att få en president som blandar in idealism i utrikespolitiken ses som ett svenskklingande påhitt.
För vår del kan det bli bra. Inte bara för att Stubb har etablerade och goda kontakter med Moderaterna och därmed vår regering, utan för att Sveriges och Finlands syn på omvärlden nu är mycket likartad. Samarbetet, som i och med det kommande Nato-inträdet lär bli intensivt, hjälps förstås av att Stubb är helt tvåspråkig. En mindre, men noterbar kontrast till när Nato-processen inleddes. Då var det statsministrarna Sanna Marin (SDP) och Magdalena Andersson (S) som höll presskonferens, på engelska, vårt nya lingua franca.
