Svenskt välstånd fyller 150 år
Idag är det hundrafemtio år sedan Sverige fick näringsfrihet. Den 18 juni 1864 beslutades om en lagändring som innebar att ”Svensk man eller kvinna” var ”berättigad att i stad eller å landet idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering; att till utrikes ort utföra eller därifrån införa samt inrikes orter emellan fortskaffa varor”.
För oss som lever idag är det nog svårt att förstå vilket radikalt brott förordningen 1864 var med det äldre samhället. Tidigare hade det funnits omfattande regelverk med enda syfte att hålla allmogen ifrån företagande och handel. I det äldre ståndssamhället hotade fri näringsverksamhet den rådande ordningen. Marknaden kunde göra den fattige rik, och den rike fattig.
Vid 1800-talets mitt var Sverige också ett av Europas fattigaste och mest bakåtvända länder. Näringsfriheten ändrade på det, och banade väg för en 100 årig period av tillväxt som inte bromsade in förrän på 1970-talet.
När man läser förordningstexten från 1864 slås man av att förordningen betonar både mäns och kvinnors rätt att vara företagare. Att kvinnorna nämndes uttryckligen var dock befogat. Mycket av den småskaliga handeln på landsbygden, som förordningen hade som syfte att stimulera, bedrevs av kvinnor.
Kanske såg man också ett särskilt behov av att poängtera kvinnornas rätt. Motståndet mot kvinnligt företagande har av någon anledning ofta riktats särskilt hårt mot kvinnodominerade branscher. På 1800-talets handlade det om utskänkningsbodar, idag är det RUT-företag och privata utförare av välfärdstjänster som man misstror.
Axess TV visar ikväll program på temat näringsfrihetsreformen 150 år. Journalisten Per T Ohlsson berättar om den drivande reformpolitikern Johan August Gripenstedt och om den historiska bakgrunden till reformerna vid 1800-talets mitt. Centerledaren Annie Lööf intervjuas för att ge sin bild på näringsfrihetens ställning idag.
Näringsfriheten är en grundläggande rättighet i vårt samhälle. Men det är ingen rättighet som är självklar, eller säkrad. Den är i stort sett alltid satt under press, från olika håll. Det största hotet under 1900-talet var socialiseringsplanerna på 1970-talet. Men idag finns hoten i form av till exempel nya Moderater som vill inskränka äganderätten genom kvoteringslagar, och av populister som skyller brister i välfärden på att det finns privata aktörer där.
Reformer om utökad näringsfrihet hotar ofta etablerade maktordningar, och kan därför sällan genomföras utan motstånd. Det gäller 2014 lika mycket som 1864.
