Sydsvensk tolerans och intolerans
FRÄMLINGSFIENTLIGHET i söder, öppenhet och tolerans i norr. Den senaste SOM-undersökningen om svenskarna och flyktingmottagandet som presenterades under helgen av professorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, Marie Demker, innehåller viktiga fakta, med öppnar också för frågor.
Sammanfattningvis pekar undersökningen på att attityden till flyktingmottagning blivit mindre negativ i Sverige. Men det finns stora regionala skillnader, särskilt Skåne och Blekinge, men i viss mån Småland sticker ut som negativt färgade landsdelar. Norrland och Stockholm är mer öppna för en generös flyktingpolitik. Marie Demker påminner klokt om platsens och det regionala värderingsklimatets betydelse som svensk samhällsvetenskap så sällan uppmärksammat. ”Historia och tradition impregenerar samhällen med vitt skilda värderingar och vi som individer formas mer än vad vi tror av platsers mentaliteter och stämningslägen”.
NU MÅSTE DET förvisso deklareras att kritiska synpunkter på flyktingmottagandet inte måste vara synonyma med främlingsfientlighet. På frågan om Sverige skall ta emot fler eller färre flyktingar borde ju svarat från alla med humanistiska värderingar rimligen vara att de som har asylskäl skall få stanna. Det kan innebära att fler vissa år skall få Sverige som tillflyktsort, men också att exempelvis förra höstens allmänna flyktingamnesti inte tedde sig helt självklar.
Undersökningens resultat måste dock på det stora hela taget tas på största allvar. Senaste valen framgångar för sverigedemokraterna och andra missnöjespartier i Skåne är tecken på att regionala värderingsmönster speglas i valresultat. Stora integrationsproblem och brottslighet varvat med en gammal agrar kultur (Sjöbo) och en import av en negativ syn på de ”fremmande” från andra sidan Öresund tycks vara faktorer som skapat jordmån för populism och främlingsfientlighet i Skåne.
DET TYCKS OCKSÅ i södra Sverige finnas gamla öar med rasism som lyser med sin frånvaro i norr. Ett spöke tycks vila över dessa platser. Historiskt bruna fästen tycks nyproducera rasism och våldsverkare om än i begränsad mån. Men den vita maktkulturen har kunnat breda ut sig internationellt med Sverige som bas när rättsstaten hellre processat mot en pingstpastor än tagit fighten med den rasistiska musikexporten.
På några punkter finns det möjligen anledning att sätta i Demkers och SOM-institutets resonemang i ett sammanhang. I södra Sverige tycks främlingsfientliga eller en mer skeptisk uppfattning på flyktingpolitiken - som inte alls nödvändigtvis måste ha med främligsfientlighet att göra - finnas parallellt med en mycket öppen, tolerant och global kultur.
EU och EMU- folkomröstningarna visade också på en delning av nationen i norr och söder. Fast om motståndet till EU var stort i norr var majoriteten i söder positiv till EU. Och även om EU-frågan inte hänger direkt samman med synen på flyktingmottagande så finns det betydelsefulla beröringspunkter. Den som motsätter sig flyktingsmottagande är knappast positiv till EU-tanken på fri rörlighet för personer.
TILL SAKEN HÖR också som tung empirisk statsvetenskaplig forskning (från just Göteborgs universitet) visar att främlingsfientligheten sett som sverigedemokraternas framgångar synes som svagast där den organiserade religiositeten är som starkast. Sydsverige är således mer hetrogent och mångfacetterat än vad som framkommer i undersökningen.
Martin Tunström
