Tack och lov för Estländsk kärnkraft
Ett estländskt nystartat energibolag; Fermi Energia, har tillsammans med Vattenfall producerat en förstudie vad gäller förutsättningar för att bygga SMR-reaktorer. Det står för Small Modular Reactor, alltså småskaliga reaktorer, vars teknik tilldrar sig alltmer uppmärksamhet.
”Vi kommer nu att gå vidare med studierna av vissa arbetsområden och utöka vårt samarbete fram till inlämningen av ansökan om principgodkännande för SMR till estniska parlamentet. Det kommer att ge Vattenfall värdefulla kunskaper inom ett område där vi nu bygger kompetens”, säger Torbjörn Wahlborg, chef för BA Generation inom Vattenfall.
Det är som stilla introduktionsmusik till en dundrande opera. I alla fall i den hoppfulla fantasin. Är det nu fråga om en kompetens som någon gång kan komma Moder Svea till godo? Kan vi i en åtminstone avlägsen framtid få se Vattenfall bygga sådana där SMR-reaktorer i Sverige?
Det kanske är att spänna bågen för högt. Men om man ändå får låta tanken flyga, så kan man ju föreställa sig att Sverige i alla fall kan gynnas på kort sikt av det estländska projektet. För om nu ett rödgrönt styre skulle fortsätta sin misskötsel av landets energiförsörjning, kanske till och med till den grad att Miljöpartiet lyckas skruva ned de svenska kärnkraftverkens bidrag ytterligare, så skapas i Estland en alternativ energikälla att värma svenska hem. Samtidigt som Miljöpartiet kan låtsas vara miljöpartistiskt i alla fall, eftersom försyndelsen sker utanför svensk gräns.
Det är faktiskt svårt att runda Miljöpartiet i betraktelsen av Vattenfalls agerande. För de betraktar förstås det också. Det statliga bolaget. Miljöpartiet sitter i regering och företräder staten, alltså Vattenfalls ägare. Men de säger inte ett pip om att ett statligt bolag, ägare till de kärnkraftverk i Sverige som Miljöpartiet vill stänga, är med och startar nya kärnkraftverk på andra sidan Östersjön.
Nu är inte ägarstyrningen av det slaget att Vattenfalls styrelse skall behöva bry sig om regeringen i såda här avseenden. Men vi vet, till exempel efter Preem-affären, hur lite sådant betyder för regeringspartier när de fått för sig att de vill något.
Tanken att Miljöpartiet inte vet om vad som händer är inte helt omöjlig. De är inte främst kända för statsadministrativ kompetens. Men troligare är att de gör det. Och då infinner sig frågan varför de över huvud taget inte bröstar sig och bildar opinion kring Vattenfalls göranden.
Svaret i så fall heter nog symbolpolitik. Det är på svensk jord alla uppoffringar skall göras, oavsett vad de har för egentlig effekt på det stora hela. Oavsett om det rör sig om plastpåsar eller kärnkraftverk. Tur att länder som Estland finns.
