Tävlingen som alliansen aldrig kan vinna
venska Naturskydsföreningens hårda kritik av den borgerliga alliansen i allmänhet och moderaterna i synnerhet har möts med irriterade kommentarer av typen SNF är en vänsterrörelse.
Nog kan undersökningen kritiseras på flera punkter för att vara tendentiös. När de politiska partiernas ställningstaganden jämförs får de röd-gröna pluspoäng för deras acceptans av trängselavgifter medan de borgerliga partierna utom centern får minuspoäng för att de inte vill dubblera koldioxidskatten för icke elintensiv industri. Utifrån den typen av utgångspunkter som är miljömässigt omdiskuterade lär den borgerliga alliansen aldrig kunna vinna någon popularitetstävling i Svenska Naturskyddsföreningens regi. Hur bra miljöpolitik den än har.
Inom miljörörelsen blandas som bekant ofta "miljövänlighet" samman med ekologiska krav som mer handlar om (grön) ideologi än vetenskap, vilket också denna undersökning bekräftar.
Andra frågor - om skadliga flamskyddsmedel eller vattenkraftsutbyggnad - är dock mer relevanta.
Den stora positiva utvecklingen på miljöområdet som är resultat av ny teknik, internationellt samarbete, marknadstänkande på utsläppsrätter och en miljörättslig revolution med fler domstolsprövningar diskuteras dock knappast alls.
Hade planekonomerna i vänsterpartiet bestämt hade handeln med utsläppsrätter aldrig införts. Miljörättens utveckling hänger också samman med europeiseringen av den svenska rättskulturen. Miljöfrågor som tidigare avgjordes av tjänstemän eller av nämnder skall nu äntligen domstolprövas. Vännerna till vänster av den absoluta politikermakten har aldrig påskyndat denna utveckling. Som SNF konstaterar är också EU en värdefull organisation i sammanhanget som "miljö"partiet vill lämna. Med andra frågor hade således regeringen och stödpartierna hamnat i ett underläge jämfört med alliansen.
Men ärligt talat har allianspartiernas intresse för miljöfrågan varit långtifrån tillräckligt. Tilltro till ny teknik och framtidsoptimism är nödvändiga men långtifrån tillräckliga inslag i en relevant miljöpolitik av 2000-tals snitt. Var finns det gamla förvaltarskapstänkandet med vilket borgerligheten en gång för alla skulle kunna utmana och besegra den röd-gröna varianten av ekologismen?
