Till borgfruns försvar

Ett antal beskäftiga företrädare för Länsstyrelsen i Skåne hade inspekterat landskapets turistskyltar. För skattemedel såg de sig kallade att inskrida mot förekomsten av förment arkaiserande begrepp som allmoge och borgfru. Dylik vokabulär sades ha en exkluderande verkan.

Denna sorglustiga, och för tiden vi lever i mycket talande, historia, kan man läsa mer om i magasinet Kulturimperiet. I en genomarbetad text ställer sig artikelförfattarna frågan om ett svårt språk verkligen behöver ses som någonting negativt.

Till hjälp för att besvara frågan tar man professor Arne Jönsson vid Lunds Universitet. Denne talar vackert om ord med inneboende magi och om hur fascinerande språkets spel kan vara. Och han tillägger ”det gäller att inte underskatta mottagarens intresse och intelligens”.

Det förhåller sig ju dessutom på det sättet att det är genom att konfronteras med det för oss tidigare inte kända eller självklara, som vi lär oss något. Det gäller fakta såväl som ord.

Dock kan man ju tycka att begrepp som allmoge och borgfru – åtminstone tills nyligen ingående i varje grundskoleelevs historiebok ??– knappast borde vålla några bekymmer i en befolkning som till en tredjedel har genomgått högre utbildning och där tolvårig skola i princip är obligatorisk.

Och om så trots allt är fallet är det knappast turistskyltarna man ska ge sig på, utan det svenska utbildningsväsendet.

Tillsammans med professor Jönsson förvånar sig Kulturimperiets skribenter över att skyltgranskningsbyråkratin inte har tagit någon språkvetenskaplig kompetens till sin hjälp, utan godtyckligt pekat ut den ena och den andra glosan som exkluderande.

Över detta ska man dock knappast förundra sig. En rapport som den från Länsstyrelsen i Skåne är inte ett resultat av vad som en gång var ett respekterat svenskt utredningsväsende, utan nära kopplat till en politisk agenda bestående av lärdomsfobi, diskrimineringsnoja och en till sin extrem driven mångkulturalism.

Ta bara följande, till skratt frestande, vändning om det exkluderande i att metaforiskt tala om parklandskap: ”Är man uppvuxen på Island, i Kalahari, i Norges fjällvärld eller någon annanstans där parker inte tillhör vardagen, så är detta [?] något som kräver en förklaring”.

Jag kan vid min läsning av detta, inte låta bli att alludera på en klassisk affisch från Fria Moderata Studentförbundet – i sitt original gällande byråkrater på Socialstyrelsen: ”Vi tycker att Länsstyrelsen i Skåne borde säga upp sex till åtta språkgranskare om dagen.”

Johan Sundeen