Tillbaka till medborgarskapet
Fallet med mördaren som sköt fel person på gymmet blev mycket uppmärksammat inte minst för att han under den tid han satt anhållen beviljades svenskt medborgarskap. Nu stramar regeringen alltså åt lagstiftningen på det att sådant inte längre skall kunna vara möjligt.
Personer som är misstänkta, dömda eller utgör ett hot mot Sveriges säkerhet skall i framtiden inte kunna få medborgarskap genom anmälan. Anmälan är ett slags snabbspår för vissa grupper, exempelvis åldrarna 18-21 år. Men nu skall alltså anmälan från en brottsbelastad person avslås. Ett grovt brott eller upprepade mindre grova brott skall betraktas som avslagsgrundande.
”Det borde vara helt givet att medborgarskap inte skall ges till någon som begått en serie brott eller är under utredning för något grovt dåd.”
Det är påfallande ofta som regeringens politik inom klustret brottslighet och migration vidrör grundfrågor kring hur ett medborgarskap egentligen skall värderas. Det är inte nödvändigtvis något positivt. Det kan också tyda på att vår gällande lagstiftning på området är så lös och liberal att den är bortom vett och sans - så pass att varje förändring mot något stramare rör sig inom sådant som borde vara självklarheter. Det borde vara helt givet att medborgarskap inte skall ges till någon som begått en serie brott eller är under utredning för något grovt dåd. Man kan tänka sig att debatten i stället skulle kretsa kring villkoren för att denne över huvud taget skall få vistas i Sverige. Men det kräver att man först är överens om det självklara.
I Sverige är vi inte där och därför tvingas vi först fråga oss varför missdådare inte skall få bli medborgare. Och i nästa led fråga oss vad det är som gör just medborgarskap så väsentligt skilt från andra offentliga tillgodoseenden. I de flesta andra länder har man lämnat den diskussionen för länge sedan: Medborgarskapets särställning är en självklarhet.
Gradvis men väldigt sent omsider håller vi i Sverige på att vänja oss vid tanken att medborgarskap inte är något trivialt. Att varje person som uppehåller sig i Sverige inte har någon slags naturgiven rätt att förr eller senare få ett sådant.
Att vi fram till nu har stått och stampat vid punkten att folk som utgör hot mot rikets säkerhet ändå skall kunna erhålla medborgarskap genom en anmälan är ju egentligen en rätt otrolig tanke. Det borde vara något som både rödgröna och borgerliga regeringar tidigare avskaffat utan att blinka. Men medborgarskapets devalvering tycks vara en svår mental process att återhämta sig ifrån.
Tillnyktringen är mer än välkommen. Samhällen som inte tar sina medborgarskap på allvar är ute på hal is.
