Tillträdesförbud ett rent larv

I måndags blev det inte bara dags för restauranger och caféer som har oturen att vara belägna i köpcenter att säga nej till alla som inte ville äta ensamma. Prövade företagare fick även äran att höra ett annat kraftfullt regeringsslag vina i luften. Det så kallade tillträdesförbudet till butiker trädde i kraft.

Ledare • Publicerad 3 mars 2021

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Flera butiksägare har ju länge haft ett problem med främst ungdomar som snattar och ställer till med jävelskap. Till slut nådde deras frustration sådana höjder att regeringen Löfven tvingades lystra och myndigt förklara att man skulle ta till krafttag. Butiksägare skulle få tillåtelse att porta de som ställde till med problem. En för svenska förhållanden rätt ovanlig sak.

Så vad har det blivit av det där? Reglementet är enligt åklagarmyndigheten följande: Butiksinnehavaren kan ansöka om ett förbud för en person över femton år, om det finns särskild skäl att tro att denne kommer att stjäla eller allvarligt trakassera någon i butiken. ”Ansökan ska vara skriftlig och görs lämpligen i samband med brott.”

Annons

Ägaren skall alltså gärna veta vad lymmeln heter för det första. Gärna vänta tills han har begått ett brott i butiken. Och gäller brottet trakasseri skall det vara av allvarligt slag. En bedömningsfråga. Det skall alltså bevisas att det är just allvarligt trakasseri och inte ”vanligt” jäkelskap för att åklagaren skall utfärda förbudet.

Men säg att allt det där är ordnat, att butiksägaren faktiskt har tagit sig tid med det. Vad händer sedan, när sextonåringen (för det får ju inte vara yngre) eller den äldre är inne i butiken och stjäl eller hotar och ofredar någon?

Vad är utryckningstiden för polisen? Hur snabbt kommer den vara på plats efter att ha mottagit telefonsamtalet från butiksägaren? Att polis skulle komma i tid för att hinna gripa personen i fråga kommer förstås vara ett märkvärdigt undantag.

”Att polis skulle komma i tid för att hinna gripa personen i fråga kommer förstås vara ett märkvärdigt undantag.”

Om den rycker ut över huvud taget, vill säga. På en konstant underbemannad polisstation, alltså en vanlig svensk sådan, gör man förstås en avvägning. Är det värt det eller skall det prioriteras ned till förmån för annat?

Tanken att en patrull kommer i tid för att gripa någon i full färd med att snatta är förstås orealistisk. Möjligtvis kommer den i tid för att konstatera att yngling x befinner sig på en plats där han inte får vara. Påföljden för att bryta mot tillträdesförbudet är väl böter. Även utan hänsyn tagen till våld och skadegörelse som pågår på andra håll och som pockar på polisens uppmärksamhet är det en relativt stark resurs som tänks riktas mot ett brott med minimal påföljd.

Vad åklagarmyndigheten tycker anar vi lätt av dess äskande för 2022: 186 miljoner mer, eftersom bland annat grova våldsbrott kräver mer resurser. I dag hinner de inte med.

Det här är med andra ord larv. Polis, åklagare och butiksägare får ytterligare administration i famnen som inte är realistiskt kopplad till den verkliga situation som skall åtgärdas.

Men visst. Regeringen kan peka på att den tagit till krafttag. Den har ju utfärdat ett förbud gubevars.