Trappa ned konflikten kring socialtjänsten
Väktarskydd av kommunanställda har blivit en vanlig åtgärd i ett antal kommuner i landet. Det handlar om att personer som fattar beslut som berör människors vardag hotas och får väktareskort till och från arbetet. Detta rapporterar Sveriges Radios Ekot-redaktion som också anger att det i trettio kommuner som tvingats till detta ofta handlar om anställda vid socialtjänsten. Det är förstås hemskt att arbetsuppgifter kan leda till en hotbild men det är inte förvånande att det är just socialtjänsten som utsätts för detta. Där fattas beslut som för den enskilde kan uppfattas som en slägga som krossar hela tillvaron.
Ett av problemen är just att socialtjänsten har tillgång till en väldigt begränsad verktygslåda. Antingen är det stödinsatser som bygger på frivillighet, eller så är det tvångsomhändertagande av barn enligt LVU. För en familj kan en kontakt gå från att vara till hjälp till att slå vardagen i spillror. Ett exempel på det utspelade sig i Sigtuna för snart tio år sedan. En gravid kvinna med en psykisk funktionsnedsättning vände sig till kommunen för att få stöd inför sitt moderskap, istället omhändertog kommunen barnet strax efter födseln och mamman fick vårdande om barnet först efter ett år och efter beslut i Högsta förvaltningsdomstolen.
Det är inte bara så extrema fall som gett Sverige ett rykte av benhård individfixering i socialtjänsten. Kommunens ansvar för barns väl gäller även utländska medborgare som bor här. Det har ibland inneburit hårda krockar mellan andra familjekulturer och socialtjänsten. I våras togs initiativ för att mjuka upp denna stela ordning. Det var som reaktion på den bottenlöst sorgliga historien med den treåriga flickan i Norrköping som vanvårdades till döds av sina missbrukande föräldrar. Efter att socialtjänsten åter gett föräldrarna vårdnaden trots fosterfamiljens protester.
Debatten som följde präglades av starka känslor och det dominerande perspektivet var att föräldrarnas rätt till barnet gått före barnets bästa. En reaktion mot det leder fel. Förhoppningsvis kan Barnkonventionen rätta till detta med sin betoning på barnets rätt till sina föräldrar. Barnombudsmannen och domaren Anders Hagsgård har utrett hur svensk lagstiftning måste anpassas nu när konventionen blivit svensk lag. Han betonar vikten av att låta socialtjänster tvinga föräldrar till åtgärder som är mindre inskränkande än ett tvångsomhändertagande.
Regeringen har föreslagit att föräldrar skall kunna tvingas till drogtest inför att de skall återfå vårdnaden. Det är ett direkt svar på det tragiska Norrköpingsfallet, men det är också en ny väg i förhållande till LVU.
En poäng med att införa mindre ingripande tvångsåtgärder är att det ökar sannolikheten för att socialtjänsten når familjerna som är i störst behov av stöd. Den typen av tvång kan också minska laddningen som leder till att socialarbetare behöver väktarskydd på grund av sin myndighetsutövning. Hotet om tvångsomhändertagandet hänger som en bila över den som söker sig till socialkontoren och borde kompletteras med mindre förgörande tvång.
