Tygla dessa liberala impulser
Men där inträffade också ett av de där talande ögonblicken i svensk politik. När Pehrson gick för att ta replik på Jimmy Åkesson gick han förbi denne och viskade ”lite mer tjafs först”. Problemet för honom var att det fångades upp av Åkessons mikrofon och alla kunde höra det.
Socialdemokraterna var förstås snabbt ute och partisekreteraren Tomas Baudin förklarade att hela debatten mellan Sverigedemokraterna och Liberalerna ända sedan Kalla Faktas reportage säkert hade varit ett spel för gallerierna.
Men det har förstås inte varit uppgjort såtillvida att alla utspel och kommentarer skulle varit regisserade. Känslorna hos olika partiföreträdare har varit av äkta vara. Speciellt Liberalernas ömtåliga psykologi inför allt som har med Sverigedemokratiska förlöpningar att göra är väl känd.
Men möjligtvis med undantag för bland annat just Johan Pehrson. Hade det inte varit för hans grepp om partiets roder hade Liberalerna nog aldrig gått med på Tidöavtalet. Därför kan man faktiskt anta att hans försonliga viskning till Åkesson inför replikskiftet var precis av den karaktär som uppfattades. Han verkar i förbindlig anda och anslår därför olika tonfall åt olika håll. Han är förstås inte autentisk i detta men det är fortfarande fråga om dribblingar vars omfång inte är så mycket märkvärdigare än vad som är normalt inom politiken.
Men i sig är det förstås ett beklämmande spel. En sak skall viskas i ett öra och motsatsen försäkras i ett annat. Det är omoget av ett parti att hålla på så.
Dessvärre det inte fråga om en enskild historia utan en del av ett mönster för Liberalerna. Dagen efter riksdagsdebatten kan Expressen berätta att ”källor” inifrån själva regeringen - liberaler alltså - ”varnar” för regeringskris om Liberalerna åker ur EU-parlamentet den nionde juni.
”Det är fråga om ett medialt krypterat ultimatum: rösta på oss eller så stökar vi till en regeringskris.”
Tanken bygger på att falanger inom partiet kommer att ta förlusten som intäkt för att partiledningens val att samarbeta med Sverigedemokraterna har varit fel, och därför kommer Johan Pehrson få sparken och Tidöavtalet rivas upp.
Den mer naturliga förklaringen att Liberalerna skulle åka ur för att de inte har tillräckligt stöd för sin EU-politik antas tydligen vara för simpel för att accepteras av partiet aktiva. Allt måste handla om Sverigedemokraterna.
Den krassa anledningen till att en sådan bild nu trummas ut i Expressen av ”centrala källor” är förstås att de vill skicka signalen till moderata väljare att de behöver stödröster. Det är fråga om ett medialt krypterat ultimatum: rösta på oss eller så stökar vi till en regeringskris.
Bristen på stringens är irriterande. Vid någon punkt kan väl det lilla Liberalerna försöka tänka sig att ta konsekvenserna av sina impulser?
