Tystnad är ingen strategi

Allianspartierna i miljö- och jordbruksutskottet, däribland en av länets riksdagsledamöter Johan Hultberg (M), har enats om ett tillkännagivande till regeringen som syftar till att slå vakt om den breda förankring av rovdjurspolitiken som uppnåddes under förra mandatperioden. De vänder sig emot att regeringen smygvägen försöker att återinföra möjligheten till överklagande av jakt till domstol, vilket riskerar att rasera det redan bräckliga förtroendet för vargpolitiken. Högsta förvaltningsdomstolen bereder dessutom just nu ett ärende som kommer att klargöra rättsläget på området. Att förändra jaktförordningen utan att invänta vad domstolen kommer fram till vore anmärkningsvärt.

Det är en sak att genomdriva förändringar, en annan sak hur man gör det. Regeringen har även hoppat över förankringen och debatten genom att ignorera såväl intresseorganisationer som riksdagen. Om regeringen går vidare med förslaget innebär det en återgång till en (o)ordning som innebär att beslut om jakt inte kan verkställas på grund av lång handläggningstid i domstolarna.

Särskilt vid skyddsjakt är det viktigt med kort tid mellan beslut och jakt, annars är beslutet ofta meningslöst. Därför infördes en snabbare överklagandeprocess av förra regeringen. I stället för att vända sig till domstol sker överklaganden till Naturvårdsverket. Det är i sak riktigt. Medan en domstol tar sig an myndighetsutövning gentemot enskild är en myndighets uppgift att sammanväga olika intressen. Jakt är i första hand ett samhällsintresse. Därför är det också rimligt att frågan ägs av en myndighet. På samma sätt kan man vända sig till länsstyrelsen med överklaganden om vissa kommunala beslut. Modellen är således inte unik, utan en del i en den svenska förvaltningstraditionen.

Tillkännagivanden behöver regeringen inte bry sig om i juridisk mening. Men en regering som ständigt går emot vad riksdagen uttrycker försvagar sin ställning och riskerar även att förlora i förtroende hos allmänheten. Att det är en kamp mellan Miljödepartementet som Åsa Romson (MP) styr och näringsdepartementet där landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) huserar är ingen hemlighet. Det kan också ses som en förklaring till att förändringen genomdrivs med tystnad som strategi. Risken är överhängande att regeringen för oss tillbaka till ett läge med stark polarisering och splittring mellan stad- och land. En vargpolitik som uppfattas som illegitim är oönskad i många avseenden. Det leder bara i en riktning; vargen blir svårare att skydda.

Marcus Svensson