Det mest intressanta med gårdagens sammandrabbning mellan partiledarna i riksdagen var det som hände efter debatten. Statsminister Göran Persson kommenterade då Riksbankens planer på en räntehöjning med att han var "nyfiken" på motiveringen. "De kanske vet något som inte vi vet, men jag har ingen känsla av att det är något inflationstryck i det svenska samhället", sa han.

Det finns starka skäl för Göran Persson att försöka påverka Riksbanken. En räntehöjning skulle bromsa konjunkturuppgången. Därmed kan de nya arbetstillfällen som regeringen räknar med utebli. Hushållen får dessutom dyrare boende och minskat utrymme för konsumtion. Då blir de höjda bidragen bara något som kompenserar hushållens ökade utgifter, istället för att ge ett tillskott i kassan. Väl medveten om Riksbankens fria ställning rör han sig därför som katten kring het gröt. Även han i formell mening inte gjort något fel genom sina kommentarer ser det lika desperat som illa ut. Så reagerar en politiker utan en stabil och långsiktig politik för att få fler i arbete.

För att vinna regeringsmakten grävs det i alla skålar. Under partiledardebatten levererade Persson löften om förbättringar till både äldre och ungdomar. Studiebidrag och bostadstillägget höjs, om än marginellt. Han har även satt finansminister Pär Nuder i ledningen för en statssekreterargrupp som ska förbereda en "bred ansats" för ungdomar upp till 25 år. Till detta ska läggas löften om en tandvårdsreform.

Trots att statsministern i tidigare uttalanden verkar ha öppnat dörren på glänt till att bilda regering med samarbetspartierna undvek han att ge besked i frågan. Men som kristdemokraternas Göran Hägglund påpekade: "Det är begripligt att han inte vill diskutera det faktum att vi efter valet kan ha kommunister i Sveriges regering".

Att få fler i arbete var något som Göran Persson undvek i sitt inledningsanförande, vilket moderatledaren var snabb att påpeka. "För mig är trygghet att veta att jag duger på arbetsmarknaden", sa han och deklarerade att i Göran Perssons Sverige har 500 000 slussats ut i arbetslöshet och utanförskap. Möjligen kan man ana en del av socialdemokraternas strategi i detta - att undvika debatt om hur man skapar bättre förutsättningar för att få fler i arbete. Hittills har de förlorat på att föra en sådan diskussion. Därför är det inte omöjligt att jobbfrågan i största möjliga mån kommer att tystas ned under valrörelsen, för att inte säga överöstas av löften om höjda bidrag och nya reformer.

Marcus Svensson

marcus.svensson@smp.se

0470-77 06 03