Uppfyllt löfte om glesbygdsapoteken
Apoteksreformen får kritik. Inte för att målen - ökad tillgänglighet och fler apotek - inte uppfylldes. Eller för att apoteken på glesbygden skulle ha blivit färre, vilket oppositionen varnade för. Nej, när apoteksreformen uppmärksammades i går av ekoredaktionen var det för att antalet apotek på glesbygden inte hade blivit fler. Vilket ingen vågat hoppas eller för övrigt utlovat. Med tanke på mackdöd, nedlagda filialbibliotek och stängda lanthandlare ter det sig för övrigt svårt att tro att antalet apotek, statligt eller privat ägda, skulle bli fler på lands- och glesbygd. I omregleringen inkluderades dock ett avtal om att etablerade apotek som överförts i privat regi på landsbygden ska drivas i minst tre år, såvida inte tillgängligheten på orten garanteras av ett konkurrerande apotek.
Helt oberoende av förändringen finns det skäl att oroa sig för glesbygdsapotekens framtid. Riksrevisionen har tidigare varnat för låga marginaler, trots att de justerades när marknaden öppnades för fler aktörer. Och butiksdöden medför att apoteksombuden blir färre.
Ett glesbygdsperspektiv på apoteksreformen bör dock inkludera att lanthandlare och kvarvarande bensinstationer i dag har möjlighet att tillhandahålla receptfria mediciner som tidigare bara såldes på apoteken. Glesbygdsmänniskan handlar för övrigt ofta om inte alltid i köpcentra utanför den lite större staden. Att mindre apotek öppnats på stormarknader underlättar härvidlag, man måste inte alltid åka efter arbetet till apoteket inne i staden eller till apoteket vid sjukhuset.
Nu fanns det tillgänglighetsproblem även före omregleringen. Branschen själv påtalar gärna att den uppmärksammade 24-timmars regeln inte tillämpades bokstavligt under monopolets tid. Även då kunde det dröja mer än ett dygn för ett apotek att skaffa fram en specifik receptbelagd medicin. När Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket i höstas utredde frågan framkom att servicegraden är på "ungefär samma nivå som tidigare". Mycket tyder "på att de tillgänglighetsproblem kunderna upplever handlar om hur bristsituationer hanteras nu jämfört med tidigare". Socialdepartementet nöjde sig dock inte med svaret utan har tillsatt en utredning för att granska hur regeln efterföljs. Däremot talar branschen i dag möjligen tystare om den frivilliga överenskommelse som stadgar att ett apotek är skyldigt att ringa ett närliggande apotek om en specifik medicin saknas. Uppgörelsen gäller även om det närliggande apoteket hör till en annan kedja. Det kan ju vara extra bra för glesbygdsbon att känna till.
