Utan respekt för vetenskapen

På en höjd över havet bildar ett stort antal resta stenar ett stort skepp. Genom arkeologiska utgrävningar och kol-14 dateringar av organiskt material som hittats på platsen har stenskeppet daterats till folkvandringstiden omkring 400-550 e. Kr. Arkeologerna menar att platsen huvudsakligen använts för begravningar.

Privatforskare och vissa nyandliga grupper har ifrågasatt denna tolkning. De menar att skeppssättningen är betydligt äldre och att den fungerat som en kalender som visat solens position vid olika tidpunkter på året. Denna tolkning saknar vetenskaplig grund. Man avfärdar de arkeologiska dateringarna och bortser även från att stenarna placerats i den ordning de nu står i samband med en restaurering vid mitten av 1900-talet. Vid sidan av det stora stenskeppet har mindre stensättningar funnits som styrker tolkningen av platsens funktion som gravplats. Även detta väljer man att bortse från. Idag samlas asadyrkare och så kallade nyhäxor på platsen för att fira midvinterblot och hylla solens återkomst.

2007 lät riksantikvarieämbetet uppföra nya informationsskyltar på platsen. Här redovisas den av arkeologerna på vetenskaplig grund gjorda tolkningen jämsides med den teori som framförts av amatörforskarna. De båda tolkningarna framstår därmed som likvärdiga. Därmed ger man legitimitet åt tolkningar som helt saknar stöd i vetenskapen.

Är då detta viktigt? Spelar det egentligen någon roll vilken funktion en fornlämning haft? Kanske inte, men frågan är större än så. Det handlar om vår egen tids syn på kunskap. Det postmoderna budskapet att det inte finns någon sanning och att allt bara är konstruktioner har medfört att människor ser utsagor om verkligheten som likvärdiga, oavsett vem som ligger bakom dem. Vi har under historiens gång sett otaliga exempel på hur historien missbrukats i olika syften. Den göticistiska historieskrivningen under 1600-talet lyfte fram Sveriges forna storhet for att legitimera den nyfödda stormakten. I Sovjetunionen användes den materialistiska historieuppfattningen för att visa att det bolsjevikiska maktövertagandet var en historisk nödvändighet och i Nazityskland stod historieskrivningen i den totalitära regimens tjänst för att ge legitimitet åt teorierna om det tyska folkets överlägsenhet.

Därför är det viktigt att vetenskapen vågar stå upp för sina principer och ta strid mot de krafter som hotar att likställa vetenskapliga tolkningar med vilka andra förklaringar som helst.

Olle Larsson