Utmana borgerligheten

Nu förstärks inte bara Kristdemokraterna utan hela alliansen med en person som genom sin uppenbarelse visar på möjligheterna i livet oavsett vilka förutsättningar man har. Vem kan med större trovärdighet gå in i en debatt om arbetsförmåga än David Lega?

Den kände föreläsaren, företagaren och innehavaren av 14 världsrekord i simning i två paralympiska spel föreslås ingå i den kristdemokratiska partiledningen som andre vice ordförande. Karriären har gått fort. Lega är relativt ny i politiken som kommunalråd i Göteborg. En annan nyhet var att biskopen emeritus i Svenska kyrkan Lennart Koskinen tar plats i partistyrelsen, känd för sitt engagemang i etiska frågor.

Bland Hägglunds starkaste kritiker sitter Markaryds Bengt Germundsson kvar i partistyrelsen medan utmanaren till partiledarposten Mats Odell inte bereds någon plats. Inte helt oväntat föreslås Göran Hägglund av valberedningen att fortsatt leda KD med äldreminister Maria Larsson som vice ordförande.

Kristdemokraterna är i dag ett djupt splittrat parti. Motsättningarna yttrar sig i hårda ord och personangrepp i företrädesvis sociala medier. Att det är en personlig strid hymlar heller inte Mats Odell om. Det handlar mindre om politik än om ledarskap.

Framförallt två frågor har försvagat Hägglunds ställning. Att han drev igenom frågan om rätt för utländska kvinnor att begå abort i Sverige, liksom att han vek sig för lätt i frågan om äktenskap för samkönade par. Denna del av Hägglunds kritiker sätter nu sitt hopp till Mats Odell, som säger sig vilja inkludera de grupper som känt sig överkörda. Det märkliga är att Odell i sak inte haft någon annan uppfattning än Hägglund i nämnda frågor. Hans kritik utgår från att Hägglund varit dålig på att förankra sina beslut.

I vilken politisk riktning Odell vill att Kristdemokraterna rör sig i är än så länge höljt i dunkel. Han har i varje fall en poäng i sin uppfattning att partiet inte signalerat vilka väljare man i första hand vill vända sig till.

Huvudförklaringen till Kristdemokraternas utförsåkning i opinionen ligger dock utanför partiet. KD har varit profilerat som ett borgerligt välfärdsparti. Det gav dem 11,8 procent i riksdagsvalet 1998 och 9,1 procent 2002. Resultat som till stor del kan förklaras av Moderaternas tuffa systemskiftesretorik. I takt med att Moderaterna förnyat sig har också utrymmet för KD minskat successivt.

Idémässigt finns stora skillnader mellan Moderaterna och Kristdemokraterna. Det förra partiet beskriver sig i dag ofta som pragmatiskt och avideologiserat. Politiken utgår från expertis och då inte minst nationalekonomin. En vetenskaplig disciplin som bär starka drag av nyttomaximering, som drar tankarna till ekonomism eller den liberala avart som kallas utilitarism. Det är en världsåskådning som ligger så långt ifrån ett kristdemokratiskt perspektiv man kan komma.

Hägglund har försökt att profilera partiets ideologiska utgångspunkter via sina tal om verklighetens folk och politikens gränser. Det har däremot oftast stannat vid abstraktioner och inte följts upp av real politik. Udden har av förklarliga skäl ofta riktats mot vänstern. Lojaliteten med alliansen och Moderaterna har i det avseendet blivit en hämsko. Ska Kristdemokraterna ha en framtid måste de ideologiska striderna också tas inom borgerligheten. Hur ska annars väljarna se skillnad mellan de borgerliga välfärdspartierna?