Annons

Utmärkt underlag för konstgräns

Konstgräs eller inte? Frågan brukar dela fotbollspelare och supportrar i olika läger. I Göteborg vänder sig nu "Blåvitt" mot ett förslag om konstgräs på Gamla Ullevi (lustigt namn på en ny arena) medan makrillarna - Gais - och Örgryte IS står bakom att den nuvarande planen som många gånger kallats för leråker byts ut mot ett hållbarare material.
Ledare • Publicerad 1 december 2010

Men frågan är också politisk. När planerna på en ny fotbollsarena Växjö som ersätter trista Värendsvallen nu presenterats har prislappen justerats ned och bygget blir väsentligt billigare än i Kalmar (Se där möjligen en förklaring till att utdebiteringen i Växjö av skatt är lägre än i Kalmar). Men Öster förespråkar naturgräs på planen vilket bland annat motiveras med att underlaget är en förutsättning för Dam-EM som bland annat kommer att äga rum i Växjö.

Om det är fotbolls-EM som är huvudskälet bakom valet av gräs ter sig turneringen som en mycket ineffektiv affär för Växjöborna. Siffror från Göteborgs-Posten visar att naturgräsplaner kan användas ungefär 150 timmar per år, medan nyttjandegraden för konstgräs är hela 2 000 timmar. Konstgräsplaner är något dyrare att anlägga, men kan å andra sidan alltså användas ungefär 13 gånger så mycket som en naturgräsplan. Så sett borde valet vara enkelt: För idrotten. En arena med konstgräs nyttjas inte bara av elitlag utan ger också utrymme för juniorlag, pojklag och flicklag. För skattebetalarna: Argumentet att Växjö redan har nya konstgräsplaner och en tipshall för åretruntfotboll räcker inte för att säga nej till ett alternativt underlag. Planer för högt utnyttjande ligger i idrottspolitikens intresse.

Annons

Det är Öster som bygger arenan, med lånade pengar som kommunen garanterar. Finansieringen sker emellertid främst genom att det kommunala driftsbidraget ökar. Hela tanken på Arenastaden utgår från att föreningarna får ett ökat oberoende och att den kommunala detaljstyrningen av verksamheterna minskar. Men finansiären har också ett intresse av att få så mycket idrott som möjligt för pengarna. Även idrottsinvesteringar måste underkastas krav på effektivitet. Valet mellan konstgräs och naturgräs handlar inte bara om tycke och smak, utan om inriktningen på hela bygget; Är det fråga om en fotbollsplan för bredd för alla kön för alla åldrar eller ett stadium för elitlag i herr- och damfotbollen? Här måste kalkylerna vara realistiska. I arenafeberns Sverige ser alla möjligheter och succér när arenorna byggs. Men debet och kredit måste gå i hop. Annars väntar förluster. Kan fler använda arenan ter sig investeringarna rimligare.

Östers ordförande Claes Löfgren har tidigare hållit öppet för att naturgräset kan komma att bytas ut om "det inte fyller alla kraven vi måste ställa". Uppenbarligen hoppas man på att Dam-EM blir en folkfest som också sätter nya arenan på idrottskartan och ökar intresset för fotbollen. Med beaktandet av att damfotbollen är stor i Sverige är det i sammanhanget dock värt att notera åskådarantalet i senaste EM i Finland. Räknas värdnationens matcher bort var publiksnittet 3030 personer. Fyra matcher drog närmare 1000 än 2000 personer. Hela frågan har också fått en stark jämställdhetsladdning. Men att värna damfotbollens möjligheter att spela fler timmar på ett utmärkt underlag är också jämställdhet.

Martin Tunström
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons