Utpressning till havs
Svenska energibolaget Vattenfall och det danska Ørsted kom i dagarna med ett ultimatum till regeringen, vilket Sydsvenskan rapporterade. Antingen driver man igenom att anslutningskostnader läggs på elkunderna, eller så drar bolagen ur proppen på stora vindkraftparker som planeras.
Elpriserna i Sydsverige slog rekord både i somras och början av hösten. I september eldade Karlshamnverket råolja samtidigt som oljepriset och priset på utsläppsrätter var höga. Det är mörka rubriker för en regering som säger att Sverige skall ha hundra procent förnyelsebar elproduktion till 2040. Liknande målsättningar med samma förtroende till vindkraften finns på andra håll i Europa och tillsammans med prissättningen på utsläpp har förutsättningarna för dagens dysfunktionella elmarknad lagts av politiken.
Energipolitikens brister är som mest synliga Götaland. Här finns det största behovet för elen som vindkraften kan ge men marken och den lokala politiska viljan som krävs för större etableringar finns inte. För att möta behovet tittar både elbolagen och regeringen till havs. Löften från regeringen Löfven om stöd till vindkraftbygge utanför kusten har fortfarande inte kommit. Samtidigt har tidigare stöd avyttrats. Den ekonomiska kalkylen för investerarna ser allt dystrare ut.
Det är dyrt att bygga fundament till havs och det är ofta dyrt att ansluta till elnätet. Istället för att göra det rimliga och stå för den senare kostnaden själv vill bolagen att anslutningen tillhandahålls av andra. Kravet som nu kommer om att lägga det på elkunderna är inte förvånande. Frågans genompolitisering och bolagens beroende av stöd har varit tydlig länge.
Även om regeringen vill få det att verka som att det är rena marknadskrafter som får oljan att brännas och vissa fossilfria energislag att premieras är det tydlig vilken sits som Sverige har satts i. Nu kräver bolagen att regeringen agerar och tillåter ytterligare pålagor på konsumenterna.
Energimarknaden behöver en förutsägbarhet under en längre tid. Det handlar om tidsramar längre än en mandatperiod. Politiken tenderar dock att leverera kortsiktiga lösningar och snabba kast. De löften som ges kan inom kort rivas upp.
Väderberoende energiproduktion tillsammans med skenande priser på fossila kraftkällor är en smocka mot såväl enskilda som mot företag som kräver stora mängder el. Om stöd skall ges behöver det vara till lösningar som har långsiktig stabilitet och som kan säkra en trygg energiförsörjning.
Att regeringen helst vill gå med på bolagens krav om stöd är högst troligt. Men det urholkar mycket av den retorik som förts ut om hur elbehovet skall mötas. Men dessa löften har ekat tomma länge nu. Om de är konsekventa i att saker och ting ska stå och falla på sin egen ekonomi borde bolagen stå för sin egen anslutningskostnad. Men att vara konsekvent har inte varit särskilt högt prioriterat.
