Annons

Utvisningar är en överordnad fråga

I Smålandsposten i måndags kunde man läsa om fall där grova brottslingar som återkommande begått brott inte kan utvisas.
Ledare • Publicerad 13 juli 2021
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Ett exempel är en sudansk man som är bosatt i Växjö och som 2016 dömdes för grova våldsbrott och sexuellt ofredande. Sedan dess har han återkommande begått brott och hotat poliser. På grund av en brist på giltiga papper kan han inte utvisas till sitt hemland. Det har inte hindrat svensk domstol från att ge honom kortare fängelsestraff eftersom utvisningen som aldrig kommer ändå räknas med som påföljd.

Foto: Christine Olsson/TT

I slutet av juni presenterades en statlig utredning med förslag på ändringar för brottsutvisningar. Utvisning av grova brottslingar som saknar svenskt medborgarskap.

Annons

Bland annat föreslås att utvisning skall ske även vid brott med ett straffvärde på minst sex månader, ner från minst ett år som nu gäller. Samt att skyddet av ickemedborgare som har anknytning till Sverige eller anses vara etablerade påtagligt minskas.

Utredaren menar också att domstolar skall sluta tolka utvisningsbeslut som ett skäl att mildra själva straffet. Den huvudsakliga anledningen är att utvisningarna sällan förverkligas och att det därmed enbart är en orättfärdig strafflindring. I framtiden borde det dock inte bara handla om fullt straff, som nu föreslås, utan även om förvaring eller fotboja i extrema fall tills en utvisning kan realiseras. En utländsk medborgare som inte bara begår grova brott utan också fortsätter att göra det efter straff och beslut om utvisning borde anses ha förverkat sin rätt att röra sig fritt i Sverige.

Att Afghanistan stängt för återvändande den senaste tiden fick Moderaterna att föreslå att man drar in utvecklingsbistånd tills man löst situationen. Att ställa sådana krav är ett möjligt verktyg för att få länder att förhandla om organiserad utvisning.

Även om utsikterna är mörka för ett fungerande regelverk inom EU bör man redan nu se över möjligheterna att kollektivt förhandla om utvisningar. Danmarks projekt med avtal för tillfälligt mottagande i Afrika är en väg att gå. Men det bästa vore om länder kan hantera sina egna medborgare.

”Man kan inte blunda för att det undergräver förtroendet för systemet som sådant och migranter i allmänhet. Det är en olycklig konsekvens av en dysfunktionell ordning.”

Det är principiellt viktigt att utvisa utländska medborgare som begår brott. När Sverige tar emot och försöker integrera migranter är kriminella ur den här gruppen inte bara lagbrytare bland andra. Man kan inte blunda för att det undergräver förtroendet för systemet som sådant och migranter i allmänhet. Det är en olycklig konsekvens av en dysfunktionell ordning.

Som det ser ut nu är det enklare att utvisa personer och familjer som gör allting rätt. Som har ordning på sina papper och som inte begår brott, än vad det är att utvisa en seriebrottsling som hindrar Migrationsverkets arbete. Det är en skev verklighet som behöver rätas ut. För att svensk integration skall fungera och få allmänhetens stöd är detta en överordnad fråga.

Det är dock bara en del av ett mycket större problem. Lagändringarna som föreslagits gör det lättare att besluta om utvisning. Men kvar är problemet att få länder vill ta emot sina medborgare igen, minst av allt om de dömts för brott.

Pontus WesterholmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons