Vad har hänt med Amnesty?
I London har man nämligen tagit sig för att återkalla Navalnyjs status av samvetsfånge som han fick den sjuttonde januari. Anledningen är att Navalnyj tidigare - för över tio år sedan - gett uttryck för nationalistiska åsikter. Amnesty konstaterar att han inte tagit avstånd från de uppfattningarna (alltså oaktat om han har gett uttryck för dem i rimlig närtid) och de klassar dem som hatpropaganda. Därför är han ingen samvetsfånge utan endast en politisk fånge enligt deras sätt att se på saken.
Hur det kom sig att denna insikt slog Amnestys ledning några veckor efter att Navalnyj klassades som samvetsfånge trots att hans uttalanden och icke-uttalanden varit välkända för alla och envar som följt honom är alltjämt ett mysterium och i skrivande stund är inte Amnesty hågad att ge något svar. Men deras agerande öppnar inte bara för frågan om hur svagryggade de är inför den ryska regimens påtryckningar, utan även om hur det står till med deras interna arbetssätt.
Vad är ”hat” enligt Amnesty? Påståenden om ”hat” har blivit ett godtyckesverktyg för att stöta ut dem man inte gillar, och det är i grunden oroväckande att en organisation som har i uppgift att hjälpa de hjälplösa till synes anammar en sådan politisering av språket. Vad klassar annars Amnesty som hat? Har man fasta och mot politiska trender hållbara definitioner? Just nu anser alltfler västerländska institutioner att det är hatiskt att påstå att det finns två kön. Eller att institutionell rasism inte existerar. Tendensen att klistra ”hat” på uppfattningar man inte håller med om är en farsot som angriper yttrandefriheten. Är Amnesty immun mot detta eller inte?
”Amnesty har plötsligt fått mycket att förklara för omvärlden och sina betalande medlemmar.”
Ett annat gift som sprider sig i offentligheten är tendensen att selektivt gräva upp uttalanden någon gjort flera år tillbaka i tiden för att fula ut denne. De exakta omständigheterna runt uttalandet eller den tidens anda skärs bort för att kunna lysa vederbörande i så hård bann som möjligt. Vad har Amnesty för policy här? Hur långt i tiden går man i sitt grävande när man fäller domslut om huruvida någon idag är samvetsfånge eller inte? Mer än tio år uppenbarligen. En fängslad tjugoårig oppositionell i Saudiarabien som kläckt ur sig något stötande på Twitter kan alltså inte räkna med att få Amnestys stöd som samvetsfånge. Finns det folk på Amnesty som har i uppgift att sitta framför datorn och syna politiska fångars uttalanden ännu längre tillbaka i tiden? Tjugo år tillbaka kanske?
I västvärlden håller den här sjukan på att ta sig rent semitotalitära former. Det vore sannerligen en svart ironi om den i Navalnyjs fall tog sig uttrycket att den även understödde Putinismen.
Amnesty har plötsligt fått mycket att förklara för omvärlden och sina betalande medlemmar.
