Vägar och tåg är gårdagens lyx
Det är en lång rad projekt som väntar på statliga pengar. Storprojektet Norrbotniabanan och fyrspårigt mellan Stockholm och Uppsala. Den omtvistade planen på nya stambanor för höghastighetståg samt för Kronobergs del en ny tågstation i Räppe.
Det handlar om prioriterade satsningar, men de lär bli tämligen försenade. Mindre prioriterade flaskhalsar, som den belastade enkelspåriga sträckan mellan Växjö och Alvesta, kommer förbli problem för trafiken och hämma tillväxten under en lång period framöver.
Att även de projekt som står först i kö stöter på patrull är illavarslande. Framförallt handlar det om att regeringen dragit fötterna efter sig och skjutit stora utgiftsposter på framtiden. När regeringen i övrigt haft på sig spenderbyxorna på sig det senaste året har man valt bort sådant som tar tid att realisera. Istället har man fokuserat på snabba utbetalningar.
Den svenska cementproduktionen fick sig ett andrum. Men regeringens förlängning av Cementas tillstånd att bryta kalk på Gotland går ut i slutet av året. Då återkommer cementbrist som ett hinder för all form av byggande i Sverige.
På energisidan är höga bränslepriser till följd av internationella kriser och Sveriges egen energipolitik ett gissel. Det slår inte bara mot hushållen eller den energikrävande industrier utan slår också brett på möjligheterna att driva och finansiera stora infrastrukturprojekt.
”Trafikverket sänker hastigheterna på vägarna efter standarden och tågen blir försenade som följd av det överbelastade järnvägsnätet.”
Att det som är dyrt och är tidskrävande har sopats under mattan under en längre period är politiska skulder som kommer ta lång tid att rätta till. Försvaret, sjukvården och energiinfrastrukturen är exempel på sådant. Infrastrukturen generellt och inte minst transportdelen är sådant som inte bara tillåtits bli uttjänat utan kommer i förening med andra kriser bli extremt svårt att få upp till en acceptabel standard igen.
Trafikverket sänker hastigheterna på vägarna efter standarden och tågen blir försenade som följd av det överbelastade järnvägsnätet. Det får inte bara negativa konsekvenser för resande utan för ekonomin och samhället i stort. Sverige blir inte bara ett mindre trevligt land att leva i utan även fattigare.
Trafikverket har lämnat en plan till regeringen om hur man skall prioritera de åttahundra miljarder kronor som den nationella infrastrukturpolitiken har att spela med. Regeringen säger att man ser över frågan och presenterar en reviderat förslag i juni. Men mycket ser idag annorlunda ut än vad det gjorde när första versionen presenterades för några månader sedan.
Förseningar och fördyringar har varit legio sedan länge. Trenden av att detta blir värre håller inte bara i sig utan förvärras ytterligare. Pengarna kommer snabbt ta slut och svåra prioriteringar kommer göras.
Sverige kommer till en punkt där sådant som hög standard i vägnätet ses som nostalgi. Det behöver till varje pris undvikas.
