Välkommen tillbaka, Jordan B Peterson!
Så presenterar Expressen den kände psykologen Jordan B Petersons olycksöde. Liksom flera andra tidningar. I Svenska Dagbladet beskrivs noga hur ensamma eller likgiltiga hans tidigare sympatisörer har känt sig under tiden utan Petersons underförstått nödvändiga närvaro.
Petersons ”fall” från himlen är den givna storyn, även internationellt. Det är en illasmakande bildsättning.
Peterson är alltså författaren bakom succén ”12 livsregler: ett motgift mot kaos” och var den som orsakade rabalder vid sitt Sverigebesök för några år sedan då han bland annat föredrog statistik om jämställdhet för Annie Lööf i Skavlan och fick svaret ”det tror jag inte”.
Men för snart ett år sedan försvann han alltså plötsligt från offentligheten.
Vad som hände var att han fick beskedet att hans fru hade svår cancer och skulle genomgå en behandling med ovisst slutresultat. Detta tog så hårt på Petersons nerver att han medicinerade sig för att klara påfrestningen. Men både intaget och utfasningen av medicinen skedde på fel premisser och han fastnade i en negativ hälsospiral som var nära att knäcka honom. Ett tag låg han i koma.
Peterson har aldrig gjort någon hemlighet av att han dåliga nerver, och även haft problem med alkohol. Tvärtom har han ofta referat till sin egen skörhet för att ge eftertryck åt sina poänger. Att en sådan person plötsligt skulle börja gå osårbar genom livet bara för att han har blivit en kändis, är ett journalistiskt förmodande som om något är det skeva i sammanhanget.
Tanken att det skulle finnas en ironi i Petersons tragik är nonsens. Påståendet att han skulle förakta svaghet är nämligen en vulgär myt. Han säger (ungefär) att man skall vara stark i sin självkännedom, för att man därigenom blir en mer trygg och autentisk person. Peterson frågar retoriskt: kommer du vare den mest ”reliable” personen på din fars begravning? Men engelskan ”reliable” motsvarar här solid, eller pålitlig. Det är den styrkan Peterson vill uppmuntra, och vars motsats han vill bekämpa.
The Australian summerar, att Peterson visade sig vara självhjälpsgurun som inte kunde hjälpa sig själv, och att en del har minsann har sagt från början att Peterson är en charlatan och att andra minsann är oerhört besvikna. Men den där delen som förmår skilja på A och B och aldrig fått för sig att sätta hans hälsoöde i samband med hans livsvisdomar nämns inte.
Vad som egentligen sticker i ögonen på här journalisterna är förstås det politiska i Petersons publika gärning. Att han har ifrågasatt de statistiska och ideologiska förgivettagandena den moderna feminismen lutar sig mot. Plus att han har mage att tala om maskulinitet i annat än fördömande termer. Och att folk lyssnar på honom i båda fallen. Det är där skon klämmer och då blir inramningen så här illasinnad.
Nu är han så pass stark att han har annonserat sin definitiva återkomst i offentligheten på sin Youtube-kanal och förklarat att han kommer att återuppta sina bibelföredrag. Välkommen tillbaka!
