Vänsterblocket behöver ett smutsigt val
Socialdemokraterna arbetar intensivt med att lägga om sin politik för att bemöta kritik från höger. Mer i ord än i handling går man oppositionen till mötes i viktiga frågor som kriminal- och energipolitik. I försvarsfrågan har man försökt förskjuta allt framåt i tiden, förutom Natokandidaturen, där det gått snabbare än många trott var möjligt.
Om det blir en intern svekdebatt i Socialdemokraterna över vad man gått med på återstår att se. Vänsterpartiet och inte minst Miljöpartiet lär försöka utnyttja situationen för att vinna några röster. De sistnämnda är i akut behov av det. Gissningsvis finns det en och annan miljöpartist som därutöver hoppas på torrt väder fram till valet.
Centerpartiet närmar sig också riksdagsspärren. Partiets politik är som bortglömd. Kvar finns bara intryck av partiledaren Annie Lööfs åsikter om andra partier. Det stora projektet med att hålla Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna utan inflytande har diametralt misslyckats.
Nu står Vänsterpartiet inför kanske en av de starkaste stunderna i sin historia. Annie Lööf verkar gärna vilja bli minister, men det får då bli tillsammans med Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar.
Det som är kvar av den rödgröna regeringen efter alla kriser, det vill säga Socialdemokraterna, arbetar intensivt med att sopa samhällsproblemen under mattan. Istället för att stå för alla politiska misslyckanden de senaste åtta åren har man i sista minuten närmat sig oppositionen och tona ned konflikter i frågor viktiga för väljarna.
Om den senaste tiden är något att gå efter är lågpunkten i debatten inte nåd. Smutskastningen av oppositionen fortsätter samtidigt som regeringen närmar sig politik som fem minuter sedan förlänade kommentarer om ett annalkande trettiotal.
Att vissa statsråd och delar av regeringsunderlaget envisats med att kalla oppositionen brun har inte med några politiska förslag att göra. Utan att man gång på gång får den reaktion och den uppmärksamhet man söker. Skolgårdsfasoner kan man tycka. Men när man försöker gömma undan sakpolitiken har det visat sig vara en möjlig strategi för att skifta fokus i debatten till oväsentligheter.
Socialdemokrater vill hellre ha en pseudodebatt om ordval och vad som händer i andra länder. Snarare än svensk politik. Den egna politiken byts successivt ut och en stor del av tiden går åt att gå mellan de skilda rummen med Centerpartiet och med Vänsterpartiet.
Det som förenar vänsterblocket är inte gemensam politik utan gemensamma fiender. Sverigedemokraterna är vid det här laget inte en lika effektiv fågelskrämma som förra valet. Men det kommer inte hindra regeringen från att försöka samla sitt underlag med alla tillbörliga medel.
