Vänsterpartiets gyllene chans

Vi skrev i går om den glädje vänsterledaren Jonas Sjöstedt kunde unna sig nu när han kommer att avgå och hans popularitetssiffror är all time high. Men någonstans handlar det ju också, som för alla före detta ledare, hur arvet kommer att förvaltas. Favoriten som Sjöstedts efterträdare, den ekonomisk-politiske talespersonen Ulla Andersson, har nu förklarat att hon avstår från att kandidera och att hon stöder andrafavoriten Nooshi Dadgostar – som därmed i praktiken är ensam kvar.

Ledare • Publicerad 6 februari 2020

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Det innebär åtminstone på papperet en märkbar politisk omkastning. Andersson är en traditionell vänsterpartist av Sjöstedts snitt medan Dadgostar sägs vara ett barn av det nya fenomenet identitetspolitik.

Annons

Vid ett första påseende är det goda nyheter för konkurrenten Socialdemokraterna. Enligt gängse politisk logik bör Vänsterpartiet vara så reformistiskt och socialdemokratiskt som möjligt för att locka över socialdemokratiska väljare. Det fenomenet märktes inte minst under Gudrun Schymans dagar. Men det är gårdagens logik. I dag har den nya identitetspolitiska vänstern vuxit sig mycket starkare än förut och ritat om vänsterns spelbord.

Därtill står Socialdemokraterna inför mycket smärtsamma beslut som kommer att tydliggöra de nya realiteterna. Sådant som synts i skyn ända sedan Stefan Löfven gav upp ”mitt-Europa-bygger-inga-murar”-retoriken och successivt började mumla om att man har varit naiv. Framöver kommer man alldeles oavsett om man sitter i Rosenbad eller inte vara tvungen att trumma fram en repressiv migrations- och kriminalpolitik. Det kommer vara fråga om åtgärder som kommer få REVA-uppståndelsen att verka som skönsång.

Den här inför verkligheten nödvändiga politiken kommer att totalkrocka med idén om ”den strukturella rasismen”. Den ideologi som tillåtits frodas i Socialdemokraternas inre i akt och mening att etablera röststöd i invandrartäta områden. Resultatet av den krocken blir förstås att de mest identitetspolitiska grupperna, de som fått lära sig att allt som har med stängda gränser och polisiära åtgärder mot invandrare att göra är rasism, kommer att stötas bort.

Bort mot vad? Mot Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiet förstås. Jonas Sjöstedt tillhör inte identitetsvänstern. Han är en typisk på-ytan-reformerad klassisk kommunist som talar om etniska klyftor men i grund och botten är en vit västerländsk man som därigenom har skurkrollen i den nya vänsterns scenuppsättning.

Dadgostar är ett perfekt val i det avseendet. Hon har trovärdighet i varje tum i en sådan roll. Spelar hon de identitetspolitiska korten rätt har hon ett brett fält av missnöjda socialdemokrater med invandrarbakgrund att exploatera. Socialdemokraterna å andra sidan kommer slitas isär mellan dessa väljare och LO-medlemmarna, de som redan fått nog och börjat lämna för Sverigedemokraterna.

Sjöstedt kan nog vara belåten även på sin kommande plats på första parkett.