Under slutet av 1980-talet och det tidiga 1990-talet rådde en högervåg bland svenska ungdomar. Moderaterna var överlägset störst bland förstagångsväljarna. Sent 1990-tal hade vänstervindar blåst över läroverken. Miljöpartiet och vänsterpartiet fick de unga väljarnas röster och politiska ytterligheter som den nya aktivistvänstern vann stöd hos en ung generation som saknade egna erfarenheter av järnridån, monopol-tv och brist på valfrihet.
Så ter sig mycket som självklart för dagens ungdomar som för bara några år sedan var politiskt laddat. Livet kan på många sätt vara mer präglat av frihet. Enhetssamhället är utbytt mot livsstilsindividualism. Samtidigt märks andra trender. Friheten finns - men vad skall den fyllas med? Ungdomar konfronteras i dag också med livstilsindividualismens många baksidor. I spåren av utseendefixering finns anorexia. Den fria sexualiteteten är inte så fri för unga tjejer som utnyttjas av äldre killar. Ordet friskola säger mycket litet om bildning och kunskap. Självförverkligandekulturen i Big-Brother-generationen har minst sagt sina sidor.
I detta perspektiv är det föga förvånande att stödet för värden som familj, trohet och traditioner ökar hos gymnasieungdomar, enligt en undersökning från opinionsinstitutet Demoskop. Ytlig individualism tilltalar inte dagens generation. Men inte heller gammal kollektivism. Av samhällets avpolitisering följer istället nya konfliktlinjer och frågeställningar. Svaren sökes. De lär inte finnas hos den politiska vänstern vars traditionella sågande av alla auktoriteter skapat ett vakuum. Statsvetarna och vänsterdebattörerna Marie Demker och Ulf Bjereld menar i boken I vattumannens tid att 68-generationens destabiliserande inverkan öppnade vägen för kommersialisering och egofixeering. De gamla auktoriteterna ersattes inte av några nya (goda). Demker och Bjereld undantagna saknas i vänstern en sådan intellektuell diskussion.
Vilka är borgerlighetens svar? "Älska att äga"-kampanjer som det största ungdomsförbundet ägande sig åt för några år sedan tycks inte gå hem. Är det så att värdena som ungdomarna betonar inte är företrädda i en unga borgerliga ledarskapet? Eller har de borgerliga krafterna missat potentialen i värdefrågor?
