Västvärlden i värderingskris
I Sverige har vi just fått höra följande inspel i EU-valet: ”Dialog med samtliga parter är nödvändig för att uppnå en hållbar fred. Därför behöver vi legitimera Hamas och ta bort Hamas från EU:s terrorlista… Rösta på Partiet Nyans i Europaparlamentsvalet.” Det vämjeliga partiet Nyans vill alltså att Hamas skall betraktas som vilken organisation som helst. Och det alltså till och med efter sjunde oktober.
Det är svårt att tänka sig någon spärr som finns kvar efter ett sådant mentalt steg. Varför inte legitimera ISIS? Varför inte ropa på Israels utplåning - vilket står inskrivet i Hamas statuter - från risdagens talarstol? Nyans partiledare Mikael Yüksel vill in i riksdagen och Nyans har uppmärksammats av Socialdemokraterna som ett hot m ot deras röstbas. Partiet skall tas på allvar.
”Men att erkänna en palestinsk stat nu, i efterdyningarna av sjunde oktober, innebär förstås att man uppmuntrar terrorism som politisk metod.”
I onsdags annonserade Norge, Irland och Spanien samfällt att de nu erkänner en palestinsk stat. Det är väckt stort uppseende. Man kan ha olika uppfattningar om huruvida en tvåstatslösning är bra eller inte. Det finns goda argument för båda sidor. Att Sverige gjorde det för tio år sedan var betänkligt nog. Men att erkänna en palestinsk stat nu, i efterdyningarna av sjunde oktober, innebär förstås att man uppmuntrar terrorism som politisk metod. Att man inte ens vill villkora erkännandet med ett krav på att gisslan skall släppas är rent ut sagt inte klokt.
Men rent chockerande är erkännandets politiska inramning. Spaniens vice premiärminister Yolanda Diaz satt i nationell teve och uttryckte inte bara sitt stöd för en palestinsk stat utan även för en stat ”from the river to the sea”.
From the river to the sea är en slagordsramsa som i inledningen av de återkommande propalestinska demonstrationerna under Gazakriget enbart förekom i bakgrunden. Detta för att den är erkänt antisemitisk. Men allteftersom demonstranterna radikaliserades blev den successivt ”tillåten”.
Den innebär i sin praktik att Israel upphör att existera eftersom landet i fråga definieras som geografin mellan Jordanfloden och Medelhavet. Det är alltså fråga om en palestinsk enstatslösning. Vad som händer med Israels judar i det scenariot vet alla.
De här exemplen handlar inte om en värderingserosion i politikens undre avloppssystem utan i dess öppna soliga mitt. Demokratins former har frambringat värderingar som om de hade uttryckts för tio år sedan ansetts som direkt demokratiskadliga. Men nu är vi någon annanstans. Svaren på hur vi tar oss tillbaka hänger i luften.
